Bildkonstnärinnan

bildkonstnärinnan vill arbeta på konsthallen för att det är fint.

- jag arbetar på konsthallen. och har en atelje i en fabrikslokal. Suger på Gaulois.
beställer in ett glas rött till. konsthallen. kanske blir man intendent nån dag.

det är konstscenens NK. sketgallerierna, Willys hemma.

Bildkonstnärinnan glider omkring i svarta kläder och ler illmariskt mot alla viktiga människor. Glömmer ofta i farten hälsa på gamla bekanta från skoltidens sumpiga källarfester där amfetaminet sögs in genom gammalt skisspapper. eller en tjuga.

Hon har inte många tjugor nu heller men image is everything.

familjen ok

fan, fylla o slagsmål finns överallt. har funnits överallt.
inte bara bland finländare.
andra svär också.

vi fick fiskleverpiller till maten.
på söndagar gjorde farssan stek i ugn.
familjen ut på promenad. glass nere vid stranden.
densamma som idag är en strandpromenad.
det fanns fina båtar redan då, men nu är det fullt.
fulare.
och dyra sportbilar.
när man kom hem var steken klar.
morotsbitarna mjuka.
toalettpappret gult. hårdare än idag.

lakanen nytvättade.

på lördagar gicks det på loppis.
det fanns en hörna med leksaker.
där satt jag. mamma försvann in bland madrasser, kläder och kärl.

men hon kom alltid tillbaks.
Och fast hon senn lämnade farsan lämnade hon aldrig mig.

det hände att dom stred, hon o farsan.
men det var nog inte så ofta.
och vi fick ju fiskleverpiller, blev kammade och tvättade.
vi hade alltid tårtor på bordet på födelsedagar.
vi fick t om en hund.

jag kan inte skylla på något i barndomen.
inte ens Helsingfors var hemskt.
det var väl bra.
det fanns spårvagn.
Och Borgbacken.
vi blev omhändertagna.
föräldrar blev arga när vi klantade oss.
och fastnade i mattpiskställningar med huvudet.

nej, jag kan inte skylla på något.
jag bär ingen ilska, ingen bitterhet.
inte över familjen.
Familjen Ok.

STRAIGHTJACKET

SY SIN EGNA STRAIGHTJACKET DRESS.
GAMLA BYXOR PLUS SKJORTA SYS IHOP.
ÄRMAR OCH BYXBEN SYS FAST.

och varför då?

om man vill känna sig galen på riktigt.

var kommer nu detta ifrån?
är det nån ilska över ett mode som förhärligar galenskap?
såg nåt klädmärke som hette PANIK.

vi hade en jugoslavisk husdoktor som hette dr Panich när jag var barn.

och min mamma säger fortfarande " I see said the blind man"

tribal roar

it is an early summer morning. the air is cool.
a woman is cycling on a red bike.
The speed is quite high.

Three young men are walking out of a building.
They are dressed in yellow sports outfits.
They look sleepy and worn.

The woman passes the young men.
She sees them.
They see her.

After 15 seconds she can hear a loud roaring of some sort.
A deep but loud sound. A bit like sound of bears.

The men realized they saw a woman.

and out came the tribal roar...

oravat ja ufot

Mä luin kerran kirjan joka käsitteli hyvyytä ja pahuutta. Jumalaa ja ihmeitä ja sen sellasta. Se oli todella hieno kirja. Mä yritin eläytyä siihen tosi paljon.
Mutta mä oon aika synkkä ja kirjan hyvyys ei oikeen tehonnut muhun. Mutta se oli kyllä tosi hieno ja kaunis.
Ehkä mä en kelpuuta itseäni ihmeidentekijöiden ja jumalten joukkoon.
Kirjassa puhuttiin myös siitä toisesta josta meidän pitäisi pyrkiä vapautumaan. Se toinen on paha ja estää meitä elämästa täydellisesti.
Mietin myös tätä. Ehkä tämä toinen oli niin vahvasti minussa että se oikea aito minä ei edes päässyt kurkkaamaan ulos?
Ehkä se ei edes ollut koskaan nähnyt päivänvaloa?Millä sen saisi houkuteltua ulos? Miten sen tunnistaisi? Mikä ja kuka se oli?
Minäkö olin se toinen, se toinen, tosi paha?

Luin myös jostain toisesta kirjasta että toivo on ainoa tapa selvitä elämästä, siis hengissä.
Siinä sanottiin myös että enemmistö ihmisistä elää vain koska pelkäävät kuolemaa.
No, ei ainakaan tarvitse pelätä yksin...mutta toisaalta jokainen elää yksin ja jokainen myös kuolee yksin.
Se on helvetin pelottavaa jos ei oikeen tule toimeen itsensä kanssa.

Mulla oli usein sellanen epätodellinen fiilis, niinkun mä olisin joku kiltti haamu joka kulkee yksin täällä maan päällä.
Näennäisesti sosiaalisena ja ns normaalina.
Mä jopa mietin että ryhtyisin uskomaan jumalaan. Muutta en sitten ryhtynytkään koska tiesin ettei siitä tulisi mitään.

Ajattelin että olin tosi kylmä ja tunteeton.

Sitten kerran yks mies antoi mulle kirjeen bussissa. Sen mielestä mä olin erilainen.
Se oli tarkkaillut mua monen tunnin ajan. Sen mielestä mä hukkasin pois elämäni turhuuksiin.
Mun pitäisi keskittyä erityisten ominaisuuksieni kehittämiseen.
Mä nauroin koko jutulle. Koska mua pelotti.
Myöhemmin mä aloin uskomaan tähänkin juttuun.
Ajattelin että vihdoinkin mä olen joku. Vihdoinkin mulla on tehtävä.
Et UFOT hakis mut kotiin.

Ei ne sitt tullutkaan, ehkä mä olin liian levoton ja outo niillekin. (Et siinä se)

Todelliset asiat kyllästytti enemmän ja enmmän. Luin aika paljon kaikkea joka liittyi yliluonnollisuuteen, taikaan ja
sensemmoisiin asioihin. Ne olivat jännittäviä. Tunsin kylmiä väreitä ja tunsin itseni elävältä.
haha.
Mutta nekin oli jonkun tyypiin väsäämiä, aina joku on keksinyt jotain. Kaikki on ihmisen keksimää.
Se ärsytti mua. Halusin ihan itse tajuta, keksiä ja löytää jotain.
Luonto oli sitten ainoa paikka joka toimi kun en avaruuteen päässyt .
Ajattelin että kasvit ja eläimet tietävät keitä ne on. Niillä on juuret tiukasti omassa maassa.
Yritin jutella oravien ja varisten kanssa ja kyllä me jonkilainen yhteys sitten saatiinkin.
Se oli hienoa ja rauhoittavaa.

Lovisa

Hela det var ett djävla fucking Åmål.
Djävla satans fucking kärnkrafts Lovisa.
Vackert namn (av Drottning Lovisa Ulrika), men skenet kan bedra.

Från mitt sovrumsfönster på Strandvägen 16 kunde jag se kärnkraftsverket glimma i mörkret. Under en lång period låg jag om nätterna och tänkte hur jag på snabbast och smärtfriaste sätt kunde ta livet av min terrier. Man fick inte ta med sig djur om man skulle evakueras till skyddsrum eller liknande. Tanken av en massa katter o hundar, och min Brutus hemma bland atomskräp och Acid rain fick mig att vilja dö på fläcken. Jag var Lovisas största atommotståndare. Jag hatade IVO .
På skolans friluftsdag cyklade vi till kärnkraftverket på Hästholmen. Vid grindarna fick vi saft och bulle. Ibland var det evakueringsövning på skolan.
1983 när det smällde i Tjernobyl tog Jodtabletterna slut på apoteken. Dom var nog slut annars också. Under flera års tid plockades svamp och bär i mindre skala och försiktigare än vanligt. En hare med tre framtassar föddes i Lappträsk. Som tur var vindarna nordliga...så stod det i tidningarna. Jag var skräckslagen. Min pappa som bodde i Helsingfors burkade skämta mycket om kärnkraften.

Lovisa var och är annars också en djävla skitsmåstad med dubbemoral och sinade tillväxt. Säkerligen en av Finlands fattigaste kommuner, efter Nummela.

Att man kunde köpa illegal vodka av polackerna i Valkom hamn eller på motellet vid kyrkan kände alla till. Det fanns visst också nånslags organiserad bordell verksamhet på motellet. Senn flyttade den till hotellet, Zilton. Zilton - ett restauranghelvete. En skum bar längst ner, sunkiga Pingvinpuben i bottenplan, humppahelvetet i mitten, och skybar discot som man inte vill se i dagsljus högst uppe. Ett sketet helvete men dit gick alla.
På besök i Lovisa nångång 1996 går jag och några vänner till Pingvinpuben. Vi ska dricka några öl och prata. Kanske se nån från högstadiet. Så vi sitter där o suger på varsinn Lapin Kulta eller Fitz Dry när en 70+ gubbe från "laande" (landsbygden) kommer fram och frågar mig med rejäl svensk brytning: "hao mats dass itt kåst"? Hinner inte ens liksom bli sur utan tycker mest synd om den gamle så jag svarar: "hördu fafa, farr heim nu ti laande" (= hördu farfar, åk hem till landet nu).
Dethär hör tyvärr inte till ovanligheter i Lovisa. En kompis har fått frågan redan i garderoben när hon skulle hänga upp jackan. Hon gick hem.
Under samma kväll då edisoden med farfar som vill knulla skedde, såg jag och mina vänner hur en kvinna svassade in på pingvinpubben klädd i badrock och tofflor. Hon svassade alltså ner från sitt rum till baren för att hämta upp nån kåt gubbe från byarna. Helt öppet inför alla...

Östra Nyland, den svenskspråkiga tidningen i trakten hade en gång feta rubriker om en eldsvåda på Hotell Zilton. Tydligen hade en kvinna (med ryskt påbrå) värmt sina fiskpinnar i mikrovågsugnen lite väl länge. Ugnen exploderade och en eld bröt ut. Mer eller mindre lättklädda människor hade setts rusa ut ur byggnaden.

Alla vet om det som sker. Alla vet att hotellet så gott som driver bordellverksamhet för att dom väljer att blunda inför prostitutionen som sker inom deras premisser.
Polisen vet om det. En klasskompis pappa är nån slags megakonstapel och min en annan väns pappa har en gång råkat i bråk med honom. flera gånger var det visst. Och polisen vet.

Min rektor och historialärare från gymnasiet slogs en gång på Pingvinpubben. Vet inte om vad. Kanske om att rektorn knullade kanslisten. Hursomhelst dom slogs så mycket att historialäraren fick åka in till sjukhuset för att sys. Dom blev helt återställda men jag vet inte hur stämningen på arbetsplatsen påverkades. Min historialärares vän kallades armstödet för att han var så kort, ibland även för "salttorgets sultan" för att han bodde vid saltbodtorget.

När man blev äldre gick man alltså på Hotell Zilton, Hotell Skandinavium eller Hotell Degerby. Det fanns alltså 3 hotell under glansperioden, som egentligen var på 1800-talet då stan var känd för sitt kasino och friska källor. Det fanns en vacker badstrand, kasinobyggnader och baderskor (kvinnor som tvättade folk). Lovisa var en populär badort för främst ryska människor. Idag finns det 2 hotell och en fet motorväg som går norr om och förbi staden.
Vi som numera är äldre och råkar besöka Lovisa går oftast till Saltboden, en cafébar som ligger vid havet, nära torget där armstödet bor. Men när man var unga hängde man på stan. Man satt på Gymnasieräcket och spottade. Fick man tag på sprit drack man upp allt och ragglade omkring. På vintrarna satt man och huttrade inne på en bankomat om det var riktigt kallt. Dom som var 18+ körde omkring i bilar, upp och ner, från Bruns kiosk till torget. Kanske till bensinmacken lite utanför stan. Runt o runt, upp och ner.
Ibland var det nåtslags disko, som kallades läskdisko, ute i bushen i Liljendal. Liljendal var värre än Lovisa, där fanns absolut ingenting, bara en Shellmack som kallades Liljendals Mecka. jag och en vän fick en gång skjuts till Liljendals Mecka med en son till en svinfarmare. han var vår enda chans, för vi kände ingen med bil. Det luktade nåt grymt men han var glad för att skjutsa oss. Läskdiskot gick ut på att ungdomar skulle dansa och vara nyktra. Ingen var nykter. Alla hällde i sig billigt vitt vin, Aurora, Gin Lemon eller Dry Vodka (samtliga ur ALKOs sortiment: billigast & starkast). Till takten av Thunderstuck kräktes det i buskar, det pissades överallt och det hånglades. Och det gräts och skreks. Ragglades omkring på åkrar och den ödsliga sandvägen mot Mecka.

hullu ämmä

An attractive woman walks into a bar. she orders a glass of wine. Nothing else.
She takes a seat at a table by the windov. She drinks slowly. smokes a cigarette.
She keeps her bag on the floor next to her feet.
She does not look at her watch nor her mobile phone.
She just sits there and drinks and watches out of the windov at people passing by in the evening rain.
She has another glass and a little bowl of olives.
Still no watch no mobile phone. no nothing.
A man walks up to her.
Sits down into the chair opposite hers.

- Goodevening.How are you doing? he asks.

- I'm heartbroken. How are you doing? she replies.

The man gives her a irritated look, gets up and walks away.

Crazy bitch.

Tyylikäs nainen astuu baariin. Hän tilaa lasin viiniä. Ei muuta.
Hän istautuu ikkunan viereiseen pöytään. Hän juo hitaasti. Polttaa savukkeen.
Hänen laukkunsa on lattialla jalkojen juuressa.
Hän ei katso kelloa eikä puhelinta.
Hän vain istuu siinä juoden ja katsoen ulos ikkunasta iltasateessa ohikiiruhtavia ihmisiä.
Hän tilaa toisen lasin ja kulhon oliveja.
Hän ei katso kelloa taikka puhelinta. Ei mitään.
Mies tulee pöytään. Istuu vastakkaiseen tuoliin.

- Hyvää iltaa. Mitä kuuluu? mies kysyy.

- Sydämeni on murtunut. Entäs teille? nainen vastaa.

Mies vilkaisee naista ärsyyntyneenä, nousee ylös ja kävelee pois.

Hullu ämmä.

En attraktiv kvinna går in på en bar. beställer ett glas vin. Inget annat.
Hon sätter sig vid ett bord intill fönstret. Hon dricker långsamt. Röker en cigarett.
Hennes väska står på golvet intill hennes ben.
Hon tittar inte på klockan eller på mobilen.
Hon bara sitter där och dricker och tittar ut genom fönstret på människor som rusar förbi i kvällsregnet.
Hon beställer ett glas till och en skål oliver.
Fortfarande ingen klocka eller mobil. Inget.
En man går fram till henne. Han sätter sig i stolen mittemot henne.

- Godkväll. Hur står det till? frågar han.

- mitt hjärta har brustit. Hur står det till med er då? svarar hon.

Han tittar på henne irriterat, stiger upp och går sin väg.

Galna Kärring.

- dom säljer ju inget.

pratade med en äldre man idag på konsthallen.
vi stod och tittade på Omids bild av spårvagnen o flickan med konsumkassarna.

vi funderade hur den är gjord.

gubben tyckte att det saknades mänsklig närvaro i bilden.
hm.

senn tittade vi på Andreas vinyl&musik&apa installation.
i diskolampsskenet.
eller jag stod där o diggade.
fint när det liksom händer nåt.

gubben tittade in bakom draperiet och sa:
- o vad ska nu detta föreställa?
dethär kan man ju inte ta hem med sig.

- men upplevelsen kan man ta hem med sig, sa jag

- men hur ska domhär unga konstnärerna livnära sig då?
- dom säljer ju inget.

- dom har väl ett sketet jobb på sidan av. o gör konst för att dom gillar det.

- jaja. hejdå. sa han o gick

- hej hej.

man borde samla gubbarna till ett samtal.

PERITTY HÄPEÄ / INHERITED SHAME / ÄRVD SKAM

pohjantähden alla elää suomalainen.
käymme vatsamäkeä.
on täällä elämä raskasta työtä.

sen pituinen se.

intervjuer med sverigefinnar. om barndom. känslan av att vara utomstående.
känslan av föräldrarnas utanförskap. skam?

ref: susanna alakoski o dendär skådisen.
dianas bror. heidi T. som sa att det inte finns snygga finska män.

om att jag känner mig sårad.
att jag känner mig ledsen över att dom faktiskt tycker så.säger så.
att man driver med mitt folk så mycket.
att jag för helv. flyttar hem snart.
att jag ska alltid känna mig som andra klassens medborgare.
och att jag undrar hur detta kunde ske? nej, undrar om detta kunde ske hemma?

Och att jag ser mig som en väldigt, den bästa, perfekta personen att arbeta med dessa frågor. jag är finlands svensk och inte ändå. flyttat till sverige där man talar mitt modersmål. men haft en tvåspråkig familj. mamma svensk pappa finsk. alltid pratat både och, och annat. sett lite av världen. inte helt ignorant så att säga.
aldrig varit riktigt ok någonstans. inte bland finnar i finland, eller i sverige. inte bland finlandssvenskar, inte bland svenskar. och resten av världen fattar ändå inget.
så. var är ni andra som jag? ni som kanske också är nåt + judar? nåt + zigenare? nåt + somalier? nåt + whatever?
o det hjälper inte fast jag kan sjunga olen suomalainen eller moottoripyörä on moottoripyörä.

Soundtrack: Olen suomalaien: Kari tapio,,,,,

el liten pik i ryggen. lite lagom sådär av en finne som bor i svergie.

hur ofta händer inte det att jag driver med mitt folk? hur ofta händer inte det att jag hör att någon säger något om finländare o jag leker att jag inte lyssnar. jag hör inte. för att jag inte just då orkar. orkar inte stå upp.
samtidigt försöker jag vara noga med att bedyra min kärlek till sverige...
men när jag nu i ett kort retrospektiv ser på mitt liv så måste jag bara tacka o buga. ja älskar alla dom jag har mött. helt fantastiska fina människor, och jo det är klart att jag har gett dom min bild av hemlandet finland. men well, min bild är väl ok? min bild är den rätta? vad fan vet dom som är födda här vars föläldrar lämnat sketbyar på 60-talet? jag vet faktiskt bättre.

pojkhunden

Jag går in i carlanderska parken, ifrån nån annan del av drömmen, från en buss. i bussen försökte jag hitta en plats och det fanns lite plats längst back. olle och Nils satt där. jag tror det. dom sa att jag fick lägga mig där. men det låg en massa sladdar överallt. jag rotade omkring. hadde två kuddar. försökte sova. senn gick jag in iparken. på grusvägen stod 2-3 personer lutade över något som låg på vägen. jag gick o tittade. Såg en liten pojk kropp med en otäckt förvriden hals. den var alldeles blåröd. vriden och smal. men senn såg jag att huvudet inte satt fast mer. usch. och en av armarna var borta. det fanns bara ett blodigt köttigt hål kvar. jag såg inte ens den saknade armen.
jag skrek nåt om att vi måste fixa hjälp. att det låg ett sjukhus i parken. jag sprang upp mot sten trappan som leder till sjukhus gården. men sten trappan var full av kravall polis och annat folk. men några läkare i gröna rockar hörde mig. dom sprang fort till pojken och jag kände mej litet nöjd. o lugnare. hastade fort efter läkarna. Olle stod i parken och gjorde tummen upp och såg glad ut. jag kände mig stolt...men insåg väl att det inte var tid för sånt. när jag skulle se till pojken hade han förvandlats till en gulbrun hund - en medelstor dingo aktigt hund. jag blev chockad. det var ju en pojke bara några minuter sedan. men jag frågade ändå folk om dom visste vad som hade hänt. en kvinna sade att två okända kvinnor hade gett sig på den sovande pojkhunden. Dom hade knivhuggit och slagit honom. Senn hade dom försvunnit.

det vackra hemmet och korven i väskan

drömmer att jag vaknar HEMMA på rosenhillsgatan i mitt rum i min säng längst bak. går ut i köket för att fixa frukost. kommer in i rummet o det ser helt olikt ut än det brukar. köksbordet är mycket större, hela rummet är större och luftigare o ljusare. fönstren är stora o det är högt till tak. djävligt vackert...inte alls mitt kök. det är mycket större. och vackert färgat i rött. gabo är där o fixar kaffe.
det är några andra män där också, hans vänner antar jag. en är skäggig o ligger på en madrass. han verkar bakfull. men det gör inget för allt är så vackert. när jag går längre in i rummet där toan o tv-soffan vanligtvis är ser jag att det ligger en hall på höger sida. en lång hall med högt i tak o guldspeglar. jag fattar inget. fattar inte hur mitt hem förvandlats till värsta lyxkåken. men jag är ju nöjd...
bakom tvn eller där tvn brukar stå ser jag nåt jag känner igen...eller det är något jag inte har sett på åratal. det är nåt från mitt förflutna. bakom en tjock vit gardin hänger flera järnrör vertikalt. i dem finns en massa rullar med tyger och gamla tapeter. teckningar o sånt. folk i rummet blir nyfikna när jag börjar veckla upp dem. men jag skäms lite när det kommer fram en massa pinsamma nakenteckningar som jag har gjort när jag var typ 14...(jag trodde att jag hade förstört dom!)hur kan dom dyka upp över 15 år senare..jag blir väldigt berörd av en rätt liten bit gammal tapet som har lite hål o skavanker. visar den åt en man i rummet. titta jag har försökt lappa ihop hålen med sytråd, men jag har aldrig varit så händig så det ser väldigt taffligt ut. men tapeten är jättevacker.
(osäker var jag drömmer denna dröm...)

en annan natt drömmer jag om en affär på Skepparegatan i mina hemkvarter i helsingfors. vi har stannat med bil utanför, min bror,hans tjej sonja o jag. jag o sonja går in i affären som är jättelik. där finns en massa fina klänningar jag prövar. dom är dessutom jättebilliga. vissa av dom sitter jättefint men dom är alla så olika min stil att jag inte köper nåt. fast jag känner att jag vill..

senn kommer jag in längre i affären eller nån annanstans men det liknar mitt barndomsrum på strandvägen 16 i Lovisa. där står möbler jag minns, en blandning av mammas gamla sminkbord/o mitt skrivbord. hyllor o lådor i massor. på golvet ligger en massa väskor o grejer. en jättesnygg svart väska som jag vet att jag har fått av sonja i julklapp men aldrig har använt. inne i väskan ligger nåt gojs som jag gräver upp med handen. det är nåt äckligt som matrester, nej en halv svart korv o när jag tar upp den går den i bitar o en massa äckliga maskar kommer ut. o jag minns att jag har lagt korvbiten i väskan länge länge senn när jag var full o ung någonstans. jag hittar också en massa andra fina påsar o lite småfula strandväskor. i lådorna ligger en massa band med texter på. papper o smått bråte. och ett tjockt kuvert med en massa sedlar i . svenska hundralappar. och ett stort vy kort skickat från typ Vietnam eller Malaysia. det står hälsningar från Becce och Magnus eller nåt likande. dom skriver o tackar och att dom tycker att jag är jättefin. där står också en address i stockholm. till Becce, Gromsgatan eller nåt i den stilen...jag vet inte riktigt varför jag har fått alla pengarna men känner på mej att det är för att dom tycker att jag är så fattig. och dom är jätterika....jag har träffat dom på nån fest i Lovisa. kanske det var då jag la halva korvbiten i väskan.

amor vincit omnia

COULD LOVE AS THE POWER IT IS HELP IN CHANGING THE WORLD?
COULD WE WITH THE HELP OF LOVE STOP WARS?

CAN LOVE MOVE MOUNTAINS?

WELL, THEY TRIED IN THE 60ies AND 70ies WITH "MAKE LOVE NOT WAR".
DID IT HELP?
IS LOVE OF MONEY AND WEALTH MORE IMPORTANT THESE DAYS?
IS IT ABOUT THE SELF? EGO CENTRICISM?

WHY IS NOT THE LOVE OF ANOTHER PERSON ENOUGH?

COULD ALL THE WOMEN WHO LOVE THESE GREEDY FILTHY MEN OF WARSHIP TURN THEIR BACKS TO THEIR BELOVED ONES AS A PROTEST?

COULD THAT MAKE A DIFFERENCE?

LET'S SEE. I.E

Dear Laura Bush,

I am writing this pledge to you as a fellow woman and (visual) artist. This is just an idea, an experiment. I'm asking you to at least consider and give my idea some thought.

I understand that you love your husband, mr Bush. Most probably the same way as I do love my boyfriend and my family. But there is a problem. Your husband George causes much much more grief and horror in this world than my loved & closest do. Sadly.
That is a bitter fact. But your husband has great power and can therefor make a difference, something that is not in the powers of me or my loved ones.

This is the idea I'm presenting: do you think your love to your husband could make any difference in todays world and the future of it? If you would turn you love away from him, would his world crumble, would he see what life is all about?
Would he realize the importance of love. Would he see the tremendous numbers of love destroyed and vanished in the world that is caused by war and conflict?

Is money of love, power and wealth bigger today than the importance of love towards other humanbeings, animals, nature and all of Gods creation (whatever God you believe in)? has real love gone corrupted, turned into commercialism?
The "make love not war" shouts of the 60ies and 70ies seem to have dissapeared and I am questioning that? Why is that? That slogan should be said at every dinnertable every day. it should be brainwashed into children from birth. It should be inherited within the womb. I believe the women of this world can make a difference! it is about time we stand up and fight for our homes against war and greediness! You can play one of the biggest parts in this fight! which is of course a non violent act of love. Sometimes we must hurt our loved ones to show them our true love. so, in some cases love hurts...

My theory about life is complicated but on one hand very simple. we all need love, without love we become wrenched, twisted and sad. Even horrible. Perhaps dangerous. Mr Bush is probably a normal man, with the same needs as most of us have.

I am writing this same letter or a similar one to all the wifes or spouses of the leaders, other powerful, greedy horrible people on this planet.
From worry about my home. my land, my planet, my future, the future of my children. your grandchildren etc.

So if you are willing to challenge this idea I'd be more than pleased. But at least give it some thought, and if you feel like responding I'd be extremly thankful. you can do it anonymously to my mail mail@ninalassila.com or by blogging onto www.myspace.com/ninalassila.

Enclosed you will find information about my artist practice and letter of recommendation.

All material will be used in a Art work dealing with the phenomenon of love.

sincerely and with great respect,
Nina Susanna Lassila

Venus in the Tenth House

Venus in the Tenth House

Venus was found in the tenth house at the time of birth.

You will appear as a person who seeks harmony, inclined as you are to observe the aesthetic value of all things in life, to engage in artistic activities and to possess all that is lovely and beautiful. You have sufficient potential to achieve success in life, especially if your occupation is artistic or musical.

Much of your success is a consequence of applied interest and hard work; you posses merit and ability, and your congenial, intelligent manner produces a very exalted image.

In any case, there are very good possibilities for the acquisition of some social distinction, a good reputation and financial success at some period of your life.

KLUMP

kommer på mitt i natten när jag går hem att jag är rädd för att gå hem.
fortfarande. när jag var yngre var jag rädd för att gå hem för att monstret fanns där. hemma i hörnen. mörkt o otäckt. för att jag var dålig. jag var inte ok.

Idag är jag ju ok tror jag i varje fall. men ibland känner jag samma obehag inför att gå hem en fredag kväll. det kan vara vilken kväll som helst å andra sidan.
men jag känner obehag. en klump i halsen. vill inte hem. så istället försöker jag bli full nånstans med nån vän. eller eventuell vän. spelar liksom ingen roll. men ofta är jag för nervös o blyg så jag går ändå hem o smårädd. ibland blir jag jättefull när jag kommer hem. jag dricker upp allting jag har. för att jag är rädd. rädd för något.

o idag sade jag det . faktiskt högt. jag sade att jag är rädd för mig själv.

ja ja inget nytt på denhär satans planeten. men det kändes extra stort ikväll. o dendär klumpen blev satansdjävla stor. större än någonsin. så stor att jag var tvungen att stanna upp för att jag inte kunde andas.

underligt nog så försvann den efter att jag såg två änder i parken. där gick dom omkring o petade i jorden. dom har nog inga klumpar nånstans.

fan.

borde blivit and.

Robbie W.

I’ve been very depressed lately. Extremely actually. Now it’s better. It’s not by any means good but I handle it.. .I can really relate to Robbie W. singing “I don’t want to die, but I’m not keen on living either”. Must say that those words struck me deeply the first time I heard the song and ever after that…That’s exactly how I feel. And I must add that it doesn’t have to do with love this time. It’s more than that it’s fucking profound. I feel like a failure. I feel like everything I’ve done has been a huge mistake. I feel angry at all people and myself because nobody stopped me, they just let me go on. And it doesn’t help when people want to help me because that verifies the fact that I REALLY am a failure. There seems to be no way out. The only way is probably to change everything. I have to move away, get a new identity and start working with the red cross or something. I must do something important. There are people who need my help. I must stop focusing on myself. I have to take responsibility – and in my case that doesn’t mean giving birth and raising children while managing a stunning career.

“I got so much life, running through my veins, going to waste”


These words seem to come from not me but somebody else. Who is telling me to write these words. Is it my inner voice? Why am I writing in English? Why am I thinking in English? Am I afraid to hear my own thoughts? Is that why I choose a foreign language? In order to protect myself? Because this certainly is not a cool text…and a cool text would of course be written in English, possibly French. But not Swedish.


Idag har jag feber tror jag. Skall kolla termometern. Jag brukar aldrig ha feber. Nej jag har ingen feber. Har bara ont i skallen och är allmänt hängig. That’s it she said and glanced at me with a smile. Poor Elisabeth, she seems so tired. Give her a cookie and a glass of milk. That’ll cure her.

utdrag ur "den rödhåriges dilemma"

Har skrivit ner tankar om en performance idé. Kallar grejen för Finland info och den går ut på att informera svenskar om klyschor om Finland. Klyschor som är sanna.
Så är jag där igen. Tänker på mitt hemland. Hur jag hatar och älskar det. Landet och människorna. Tänkte också på att jag saknar hem ungefär en gång i veckan. Då brukar jag lyssna på finsk musik och sjunga med litet. Det hjälper fast det värker lite i bröstet. För ett antal minuter blir jag hypernationalistisk och efter en stund går det om. Då känner jag hat och kärlek. Vid det laget har jag nämligen hunnit erinra mig om alla töntar på Viking och Silja Line.
Och Tallink framför allt. Jesus. Pinsamt.
Jag har också hunnit tänka på hur ”vi” möter och ser på hemlösa och alkisar. Det är skrämmande. Under ett antal minuter har jag inbillat mig att jag är i Helsingfors. Med slutna ögon går jag längs Bulevarden mot Sandviks torget. Jag vänder söderut vid kajen och går längs Masa Yards ner mot havet. Förbi Fabriksgatan och Ani, en turkisk restaurang, och ända ner till havet över det gamla järnvägsspåret. Där finns mitt favoritställe. Ett riktigt wasteland mitt inne bland de dyraste husen och fabrikerna och rederiet. Dit brukar jag gå när jag behöver andas. Där bor dom hemlösa.

Men nu är jag i Göteborg för att det är så dyrt att bo i Helsingfors. Det var inte hela sanningen. Men skit i det du.

Idag har jag berättat åt en kvinna att jag är tvåspråkig. Hon tyckte nämligen att jag hade lärt mig svenska ”himmelens” bra under bara två år. Jaja… så fick jag informera en person till om grannlandets minoritet som de facto är större i folkmängd än hela Islands befolkning. Man får väl ta det med en nypa salt. Eventuellt får jag fixa en RIKTIG Finland info. Kanske jag kan gå till konsulatet och fråga tanterna om man kan få lite ekonomiskt stöd för projektet. Kanske kan jag gå omkring med en ghettoblaster och spela lite Badding och Eppu Normaali medan jag informerar svenskarna. Kanske det.


På midsommaren spelade vi Trivial Pursuit utan spelbricka. Det var mitt påhitt. Hihi… Men det funkade bra och blev en hit. Vi var nere i Skåne på ett fantastiskt fint ställe. Jag slappnade verkligen av. Men det går ju aldrig 100% när man talar som jag. Alltid är det någon som ska snacka om Finland och om hur bra jag lärt mig svenska. Och så får jag ibland höra hur vackert det låter när jag talar. Som om jag sjöng. Borde ta och läsa Tom Sandqvists ”Ni sjunger så vackert”. Den borde väl belysa mina tankar lite. Trots att han är en äldre gubbe och på något sätt tusen gånger mer finlandssvensk än jag. Om han är Muminpappan så är jag bara en liten fjantig hattifnatt. Hah. Det här med mumintrollen blir också ett problem. Jag är faktiskt inte så insatt i muminvärlden och allt vad det innebär. Och ofta känns det som om jag BORDE veta allt om dem för att jag ÄR ett mumintroll. Min mamma var ingen muminmamma. Inte var hon en gammal finsk knarrig kaffesumpsgumma heller. Hon var en cool morsa som tog med en till frälsningsarméns loppis och till ”pojkarna”, en blomaffär som drevs av två jättegamla tvillingfarbröder. På samma gata, Högbergsgatan, låg också Success, ett café bageri där man kunde köpa Helsingfors största örfilar. Örfil är en kanelbulle. Vi säger örfil och jag har ingen aning varför. Eller så beror det på att vi är ett våldsamt folk som tycker att det är ok med att smälla varann kring öronen. Så är det väl. Det gjorde inte min mamma tack och lov. Hon var ju cool. Reste till Espanien, som jag sade som barn, och lagade spagetti Bolognese på 70talet. Som ung lyssnade hon på Elvis och Rolling Stones och var på språkresa i Brighton.
Hon var ingen tönt.
Med andra ord har jag haft bra förutsättningar att bli en cool typ. Och så sitter jag här i Sverige och vräker mig ner i funderingar och invecklade tankegångar om nationalism, identitet och annat weird och boring. Jag borde springa ut och leka men det regnar så kan jag lika bra sitta här och lyssna på melankolisk finsk musik från 80talet och skriva om regnet och hemlängtan. Hemlängtan som plötsligt är där igen, en regnig tisdag eftermiddag.

Prophesy; Middle English : from Old French profecier, from profecie (see prophecy ). The differentiation of the spellings prophesy and prophecy as ver

I think life will go on quite much as it is now. Things will change a bit of course, mostly due to the green house effects etc. But I think life in itself will still exist, even after thousands of years. And form of life will be quite similar to what it is now.
I believe people will live much longer, let’s say about 20 -30 years longer than we do. So a human life will be divided into about 4 parts, as seasons. Each part will be about 30 years long. Childhood & teenage will be longer as all the other parts. This is because of the medical advancements. When it comes to nature and environment I believe it’ll be in a much better shape than now. Issues of environment will be extremely important to people because they’ve learnt from history and realized that they need clean and healthy surroundings. With the help of technical solutions their life is as comfortable as ours. There will be a huge environmental crisis after about 300 -500 years, somewhere in 2400, this will be the most critical moment in the history of earth (perhaps the universe). It’ll kill and destroy huge areas, for a quite long time, it’ll be a nightmare but it’ll pass and after that a lot is changed and focus will be put on life instead of wars etc.
There will be many wars, actually constantly, but after 2400 people seem to calm down. Power will be taken from The united states of America, that has acted emperor of the world for a long time. A new world will be formed, with many women as leaders. No specific country will take over ruling, because there is no need to rule anymore. Decisions are made peacefully and actions are taken without unnecessary planning and talks.
Traditional religions will not be as strong as today, national churches and priests etc wont have any power. Spirituality will be important to people, but very individual and not dependant on any traditional religious beliefs. History will be seen from a new angle and in a totally different light, it will be rewritten.
I think people in general will be much happier than we are now. They‘ll be calmer and more generous that we are (due to philosophy and spirituality and learning form history).
There will be differences between people but not alarming and life threatening. There will be no starvation and dangerous diseases as now.
People will be more intelligent and content with life, greed and evilness will therefore almost vanish. It’ll be a better world.
New family models are formed. Not everybody will have children, and very few will have more than 2 babies. The “new” families will consist of eg. friends living together. Marriage is not common anymore, and either is traditional partner hood. Having children wont be such a huge issue, because more people (=bigger families) will be there to help raising the child. Nobody wants a child because of egoistic reasons anymore, and there are few unwanted pregnancies. This probably sounds similar to the hippie culture in the 1970ies, and the idea is quite similar with the difference that men and women will care about birth control together.
There’ll be many different kinds of birth control solutions, most of them harmless and painless. There will still be different nations though nationalities will blend with each other.
Gene manipulation will be used only in times of emergencies.

melodramatisk människa skriver i fyllan

så många sider i en o samma männsika.
skrämmande.
dom skiftar som vädret.

o jag förstår er nu, kära djävla fucking föräldrar.

ni är som oss barn.

ni kom ingenstans.
ni fortsatte leka.
tllsammans
ni bara leker att ni är pappor o mammor.

o så blev det folk som mig.

"I'm a woman in love".

hahha

vad tror du om det pappsen?
kan din lilla lintott bli en woman in love?

mänsklighetens tragedi.
när dom kära barnen blir stora o kära.
vad gör man senn?
vad gör pappsen senn?
vem ska trösta knyttet?

yeah. well.

vi är lika fucked up. se på oss!

så få av oss kan ens erkänna det.

jag älskar morgnar. ok. mamma - sorry, du tror inte det.
men jag gör det.
om jag får vakna med honom. o han smeker sakta min axel.
eller han som kommer närmare och ligger där o luktar.
minns doften av kaffe. ljudet av kaffekokaren.
kankse lördag.
hunden lämnar sängen o springer ner. mamma ska till torget.
o jag ligger kvar o drar.bekymmerslös.

jag var aldrig bekymmmerslös. lögn.

dricker upp glaset.

men.

idag.

jag har släppt kraven. inte helt.

men jag vet att jag ser mina knotiga fingrar nu. jag är här o nu. jag är inte rädd.
jag finns. jag finns ännu. o jag är en "she who alwyas seemed so happy".
anyway, this is me.
avbitna naglar.

det handlar inte mer om mig.

det handlar om oss.

så vad jag gör kvittar.

jag vill att du och jag gör ett bra jobb här.

senn kan vi dö.
döden dö.

jag tänker ofta på döden. ur en personlig synvinkel alltså.

jag vill inte dö.
inte än. inte för tidigt.
men jag väljer hellre att leva än att dö.
så jag lever och jag jag gör hemska saker.

alltså som Birros grymma pjäser.
det är vad jag önskat alltid.
säg vad du ska säga o that is it.
det är kärlelk,

stenhård feminist

ingen rastlöshet.
bara lugn.

levoton. nähä.

stunder som sånahär.
tala med dom som är viktiga.

vem är viktig?
vad är viktigt?
what is important?
(dom säger så på engelska)

gener. är det gener?

mormor. tänk bara på ordet mor mor.

jag är besatt. besatt av mitt ursprung.
försöker hitta orsaker till varför jag är som jag är.
som om jag kunde förklara det så.
att JAG bara kunde bli såhär pga en genetisk nyck slår mig inte in.
Inte alls.

Jag tror att släkten alltid påverkar mig. att det på nåt sätt är nån gammmal förfäders fel. förtjänst?


Jag är en ung självcentrerad kvinna. Inte ens så ung mera.
Plötslig på gamla dar vill jag finna en orsak. min familj. min släkt.
jag tittar på bilden av farfar Erkki och ser en vacker ung man.
tänker att han är snygg. sjukt.och det är ju absurdt.
och min mormor...

min mormor är väl jag. eller. om hon levde nu så skulle hon vara jag. kanske.
hon är lite av ett mysterium. men för mig är hon alltid dendär påhittiga damen.
Och damen som älskade mig mest av allt. Och om det finns en Gud så var hon min.
och mamma.

Inte undra på att jag har blivit en stenhård feminist. mormor mamma....
vi är ett speciellt släkte.
ofta tänker jag att det är den enda familj jag har haft. kvinnorna.
dom som gått sina egna vägar. valt att lämna familj och vänner.
ibland blivit ensamma.

dom driver mig att leva som jag gör.
jag ska fan inte nöja mig med vad som helst.

ANNA LUNDEN

Hon vandrade ofta omkring på gatorna i staden. Det var ingen lugn och skön vandring. Stegen var rastlösa och vilsna. Ibland stannade hon upp vid skyltfönster och stirrade apatiskt. Hon hade inget behov av PILLUnya saker. Men ibland kunde hon fråga sig om hon kanske behövde eller ens ville ha en ny handväska eller en tjusig bikini. Men hon gick sällan in och köpte nåt.
Visst kunde det ske att hon kom in PASKAshoppingvarv. Vid dessa tillfällen sprang hon in på en gigantisk klädaffär med illasittande billiga kläder. Rafsade ihop några plagg och betalade utan att pröva. Gick neurotiskt iväg till ett café, drack kaffe, åt munk och rökte några cigaretter. Djävligt nöjd med sig själv.PERSE Efter ett tag fick hon skuldkänslor men livet gick vidare. Det var ett så satans tråkigt liv hon levde.
Nu var det augustiSIKA och solen värmde fortfarande skönt. Blomsteraffären gick äntligen med vinst. Hon hade anställt en ung man som var duktigt på blomsterarrangemang, estetiska prylar och allt sådant som var bra i blomster PERKELEbusinessen. RÄKÄHon köpte affären billigt två år tidigare av en gammal kvinna som led av cancer. Kvinnan dog året därpå. Hon var nöjd med sina affärer.MUNA Men trots god ekonomi, sol och värme kände hon ändå sig håglös och tom inombords. Det var som om hon längtade bort. Men hon visste KUSIPÄÄinte vart. Dessutom var hon osäker om det ens var en PASKIAINENgod lösning att åka iväg. Det skulle kännas som att fly. Så hon fortsatte med sitt liv i staden där folk sällan log på gatorna.


Hon var mycketKAKKA klok och beläst men inte den typen som läste Nietzsche och Sartre. Hon var mer av en vardagsfilosof, gillade KAALIPÄÄdrömtydning, yoga och psykoanalytiska tolkningar. Men hon gick inte hos en psykolog. Det var som att förvirrningen var normal och inget som någon annan kunde bota. På den punkten var hon bestämd.HULLUDetta skulle hon lösa själv.SIKA Hon hade ju vissa föraningar om att det kunde röra sig om en ålderskris, hon närmade sig 35 och hade inte åstadkommit just någonting.KUSIPÄÄ Eventuellt kunde det handla om en pur enkel sak som tristess. Ensamhet var det inte, hon hade en hel del goda vänner, familj och så INHOTUSSimon, som ville dela sitt liv med henne. Han hade länge tjatat om att de borde flytta ihop och kanske fundera på att gifta sig och TYHMÄallt det där som andra SONNImänniskor gör. Hon hadeMUULI lovat fundera på det men nu hade det gått ett halvt år och han hade igen börjat tjata. Tyckte väl att hon hade fått tänka länge nog. Men nu hade håglösheten och tomheten gjort intrång i henne och hon kunde inte trolla bort dem. De var som Piff och Puff. MULKKU De kom och gick. Ibland kunde det gå veckor utan att hon kände av dem, ibland bara timmar. Och hon märkte att LEHMÄintervallerna blev kortare och kortare. TUPENRAPINATFörst blev hon skrämd men nu kände hon inget mer. Det var som att Piff och Puff också var meningslösa. Så de hängde med, klängandes på hennes axlar.

På lördag efter stängningsdags JUMALAUTAköpte hon ett sexpack och begav sig hem för att skriva en lista.
Hon hade länge insett att något var fel. Att allt inte stod rätt till. Hon kände sig olustig men visste att hon var illa tvungen att göra upp med sig själv.

Efter två öl skrev hon systematiskt på pappret:

återkommande rastlöshet – resulterar i irrande vandringar på stan, mest omkring havet och varvet (blir inte ens smalare av springandet)
känsla av meningslöshet och allmän tomhet, fungerar som en maskin
gråter i fyllan men IDIOOTTI vet inte varför
gråter ofta men vet inte varför
känner mig dum efteråt
- måste väl flytta ihop med simon
kanske gå till en psykolog (men jag har ju inte problem…med namn…piff o puff…hahahaa!

Efter sex öl korkade hon en flaska chevnet, drack upp hälften och kände sig på mycket gott humör. Kom t o m fram till att VITTUhon kanske borde gå mer på fester. Ha det lite trevligt. För livet är kort…kanske allt skulle bli bättre.

Följande morgon vaknade hon med Simon i sitt hem. Simon sov tungt med ryggen vänd mot henne. Hon tittade SAATANA länge och väl på ryggen och det vackra blonda håret och inväntade känslor av ömhet, trån…vad som helst. Inget hände.
Suckande steg hon upp och duschade.PASKA Tog på sig kläder och gick ut i regnet. Hon gick och gick, samma runda som alltid. Vid mattbryggan stod hon i en timme och stirrade ut över det disiga gråa havet. NÅNNIIN.

Kondomer i havet

djävla "utställningar ansök" mappen får mig att se rött.
för att jag borde.
sälja. sälja. sälja.
fucking konst(ant.)

det är som mamma sa när jag var 14 och ville ha en pojkvän.
-dom kommer inte på posten.

nähä. stumpan.
-dom kommer inte på posten.

Och efter samtalet med MR. blev jag igen osäker.
Ibland går jag som på moln. helt säker på att jag gör fantastisk konst, som kanske inte riktigt når ut någonstans.

men efter samtalet, samlaget är jag alltså osäker igen.

fast han sa ju inte att det jag gör är dåligt. han sa väl att det var bra?
men han pratade mycket om det jag är riktigt bra på. något jag har talang för.
jag vet inte om jag förstod. jag försökte bara hålla mej, behålla mitt mod uppe och inte ta det personligt - försökte sila det han sa. silade bort alla "han tycker inte om mej" tankar. det tog så mycket kraft att jag inte hann uppfatta vad han egentligen sa. o nu känns det försent att fråga. det känns dumt att fråga. för då kan han tro att jag är dum i huvudet. slö. att någon tappade mej i golvet som barn. att jag blev skadad.

nä men, han sa att jag är bra på att se saker. saker utanför min egen sfär. att jag borde fokusera mer på det. mer utåt inte inåt.

men jag tänker ju att jag KAN se utåt för att jag KAN se inåt.
(oj, nu blir tangenterna lite flottiga av nån anledning. måste nog tvätta händerna)

det är nåt otäckt med smuts. fett och olja. gråa skitfläckar. på vita tangenter.
spår av sås och kaffe på väggar. flottdroppar under fläkten. fimpar på gatorna. svarta hål i gräsmattor efter engångsgrillar. soprum med sopberg. plast. smuts.
kondomer i havet.

människan är smutsig. och äcklig. hundbajset ska packas i plast och läggas i en sopkorg. man klagar på den ökande mängden råttor. och man är så dum i huvudet att man inte fattar att råttan trivs hos oss för att vi är smutsiga. filthy animals. det är vad vi är. mascaran kladdar ner under ögat och strumpbyxan har hål. en spya ligger vid en nerklottad parkbänk. Janne skiter efter latten och skiter i att torka spåren efter sig. Janne suger i sig en fet Big Mac och kastar pappret på en haltande duva som lyckats få tag på en krispig pommes frites.
När Janne till slut kremeras efter allt nerskitande släpper hans kropp ut miljontals gifter. tar man bort silikon innan kremering? Skruvar? Amalgam?

upp till MOLITVA!

stått mitt på golvet o stirrat ut i rummet. på solen som kastar in ljus genom lövverket. vackert. tänkte hur fint ljus det skulle vara för ett videoverk. men orkade inte börja ställa upp stativ o sånt. för bökigt. o solen försvinner fort. det är molnigt idag.
så jag häller upp mitt kafffe. tänkte att det är lustigt hur introvert man blir hemma. en hel dag hemma - man har tid att stå o stirra mitt på golvet o se på ljuset. skuggspelet på golvet av blomkrukor och växter. en kvinna går förbi o hamnar i skuggspelet. hör hur hon pratar med någon. hon säger "du kommer inte o tro att det är sant". man blir så där extrovert o pigg ute bland folk. man talar högt och ser inte skuggspel på samma sätt. man kan inte kombinera musik och skuggspel och blick o melodi o mönster o färg o form o känsla o vad säger nu han ranelid, flyktiga ögonblick.

Till kaffet tar jag en bit mörk choklad. få se nu: 70% cocoa. Ganska mörkt.
Sånt äter alla nuförtiden. Tycker vi det är gott eller har vi förstått att det är nyttigare?
Är det gott. Smakar lite beskt. har ju t om sett barn äta det.
Jag skulle ha plågats av avsmak av sånn bitter smak när jag var 6. kaffet smakar lite diskvatten.
Tänkte att dethär blir en bra dag. det är den. igår var allt lite öde, tomt och trist. Borde ha suttit vid Lyckholmsfabrikens öde gård för att maximera känslan.

Men här sitter jag nu med en syrenkvist i en vas och en bild på en leksakskanin med blodigt öra. i mitt kök. fotograferade detaljer av mitt hem med händer och fingrar som kamera. inredningsbilder. för att jag i helgen fick ångest över att jag är som ett förvuxet barn. att jag är omogen och att mitt hem är det tyngsta beviset för det.
Mäklaren på Hisingen ville ju t om sälja ett hus åt mej igår - men han har ju då inte sett mitt hem.
men som sagt. idag är en bra dag, för t om inredningsbilderna från mitt hem ser bra ut. intressanta. detaljerna berättar om en intressant personlighet som inte är rädd för att visa vem hon är. färger, minnen. former. ordnat kaos. skön finsk stämning. bara jag fixar dörrmattan blir nog allt bra. nu är det sand på gammalt tidningspapper. upp till MOLITVA!

EN ÄNDLÖS FORMLÖS MASSA – FÖR EVIGT

Det var en hel del som hände under det där livet trots att det ibland inte kändes som något speciellt. När man summerade upp alltihop, skrev ner alla händelser och omständigheter på papper punkt för punkt blev listan till slut rätt lång. Men den listan spelade inte så stor roll i det långa loppet och just i den stund man befann sig i. Man kände sig alltid så gott som nyfödd. Lite yr i skallen och oviss om hur saker fungerade. Man blev ju till och med förvånad då man kände till information om något. Man kunde ibland till exempel veta varför ett tekniskt fel uppstod och rätta till det efter kunskaper och erfarenhet. Dessa tillfällen tydde på att ett tidigare liv hade existerat, och att tidigare erfarenhet fanns. Men man var alltid lika förvånad och glad.
Det var något helt annat med den fysiska kroppen. Den tog man avstånd ifrån. Oftast kände man inte ens igen den. Den var som ett otyg, speciellt då den inte fungerade. Men man visste att man inte kunde fortgå som levande varelse utan den. För i ett sådant kroppslöst liv skulle man vara helt osynlig för andra. Tankarna skulle fortsätta sitt roterande och myllrande men annars skulle man bara sväva omkring som en osynlig formlös massa. Det lät nästan lite skönt. Men utan kroppen skulle man gå miste om en massa som ibland kunde uppfattas som trevligt och spännande. Kroppen förvandlades hela tiden. Sakta men säkert. Detta kallades åldringsprocess. Man visste att det till slut skulle leda till död och förruttnelse för att sedan kulminera i ett totalt försvinnande. Detta kunde man förstå utan att studera den tillgängliga litteraturen. Det var skrämmande men oundkomligt. Man fick helt enkelt inte fästa sig vid sin fysiska natur. Gjorde man det skulle man komma att lida mycket och känna sig tom och meningslös. Så blev nog fallet för många. Ett bättre val var att satsa på insidan. Bli bekant med det som inte var fysiskt påtagbart. Enligt flera teorier var det just detta det som kunde leva vidare, var evigt och outplånligt.

För mig tog det ungefär 30 år att förstå detta. När jag väl gjort det blev jag lugn. Jag började till och med tycka om mitt fysiska hölje som jag tidigare tyckt mycket illa om. Tidigare vantrivdes jag i mitt skal, jag jämförde det för mycket med de andra jag kunde se omkring mig. Och tyckte att JAG var ful och grotesk. Så litet jag förstod då. Det var ju inte MIG jag tyckte illa om, det var bara skalet. Och som jag jobbade för detta skal som inte betydde så mycket. Men jag var döv och ung och påverkades av det yttre.
Nu när jag ser på min hand med 5 olika långa tentakler, som kallas för fingrar, blir jag bara glad, för jag vet att utan dessa hade mycket blivit ogjort och efterlämnat. Ibland smörjer jag in händerna med kräm så att de inte skall kännas så fnasiga. Fnasighet och torka tyder på att tiden snart är ute. Att kroppen snart skall försvinna. Det inre måste jobba och leva så länge skalet finns kvar för det är det enda sättet för det inre att få utlopp. Utlopp är inte nödvändigt i alla fall men av många utlopp skapas gudomliga ting.
Många säger att mitt yttre är unikt, men jag tror inte riktigt på det. Säkerligen är det så bland 10.000 andra skal men någonstans därute finns en exakt eller nästan exakt kopia. Kanske är den unik men inte i det stora hela.

liket i tunneln, proppar i öronen

Ingen orkar med ljudet ute.
alla, gubbar i träningsbyxor till kvinnor i yllemössor verkar hasta omkring med proppar i öronen. sladdar från proppar.
kopplat till ipod eller annan liten apparat. vem vet, någon kanske gömmer en cd-spelare i väskan, bara sladden är snygg så kommer man undan.

vad handlar det om?

alltså är det en illusorisk värld man skapar eller står man helt enkelt inte ut med bilar fåglar barn? det som låter.
eller är man så förtjust i musiken.
vad lyssnar dom på?
kanske på en bok. orkar inte läsa. har kanske inte tid.

hm.
nää.

jag tycker inte heller om billjud. bara om natten på otäckt tysta orter i otäcka tysta hus. då saknar jag brummandet. eller svoschandet. låter som atlantens vågor som sveper över asfalten. annars tycker jag mycket illa om bilar. ofta visar jag fingret åt bilister för att dom verkar vilja köra över mig. dom glömmer att dom sitter i farligaföralltoallaplåtmetallplastläderplyschåbäken.


i natt vaknade jag av ett ljud. det lät som om en sten kastades mot ett fönster utan att rutan sprack. och senn kom ett vinande ljud. annars var det tyst. det var en hård smäll följd av ett vinande läte. inte ens ljud.
ett ljud från ett vapen. pistol. gevär. k-pist.

vad vet jag.
uppvuxen i trygghet. har ingen aning hur skottlossning låter.

har hållit i ett vapen en gång. o den hade ingen ammunition. det var morfars älg gevär. det blev bråkigt hemma pga vodka och ett halvfärdigt träkors till mormors grav. jag sparkade upp en dörr till ett rum och riktade geväret mot bråkstakarna och skrek:
- börjar ni inte hyvla på mormors kors så skjuter jag in skallen på er!

dom skrattade. o så låg vi alla på schäslongen o flinade åt hur sjuka vi är.

min bror sköt mycket med hagelbössa. mot en gammal stockstuga. det var nog mer som ett lider. o senn fick vi pilla ut haglen ur lidrets stockväggar.

jag ska börja jobba mer med ljud. tänkte så i natt efter att jag hört skottet. det kanske ligger ett lik i spårvagnstunneln mellan chalmers o liseberg. skottet hördes därifrån.

piff och puff

Hon ville alltid bli en sånn där extremt intelligent och kreativ person. man såg dom ibland på tv. det var som att dom satt och skrev eller tänkte hela tiden. eller jätte mycket i varje fall. dom fokuserade på viktiga ting. på att skriva böcker. forska. måla. spika. dansa. vad som helst utom på trivia. är privatliv trivia?

men ta tex tvn, den är full av trivia. och den gör oss deprimerade. eller den borde göra oss deprimerade. på Rapport tar dom upp klimatförändringar. blommor blommar i slutet på september. Vänern kommer att svämma över. Göta älv är skitig och hemsk. Och blominslaget gör dom litet spexigt. Samtidigt känner hon värk under bröstet. Ungefär där hjärtat ligger, men hon minns aldrig på vilken sida hjärtat ligger. det kanske är lungan. trots smärtan blir hon uppjagad och ledsen. Klimatförändring. där är den igen. det kommer nog att ta slut snart. o först blir allt helt uppochnedvänt. Och dom spexar om det på nyheterna.

I sängen har hon en bok som handlar om fred. Titlen är "peace grows from us".

Den skrevs tidigt på 90talet. Det var nog ingen som läste den.

Hon har också privata problem. Hon är rädd för att tiden går för fort och att hon aldrig kommer att hinna få ett fantastiskt sexliv. En bekant till henne sade nåt om att det är väldigt få som har ett intressant häftigt sexliv. Att det är väldigt få som kommer att ha det. Deprimerande tanke. Och varför då? Hon har inte tänkt så mycket på det - men hennes egna problem har hon tänkt på.

Hon känner sig otäckt förvirrad när det gäller kärlek. Hon vet inte ens om hon någonsin har varit kär. Vad är det för nåt? Hur känner man då, exakt? I vilken stund vet man det?
Man vet det kanske efteråt när det är försent. Så då är det lögn om någon säger att den älskar en annan under ett förhållande. För det vet man först när det är slut, försent. Men om det aldrig ens blev något.

Hon har ätit makaroner med ketchup och mår lite illa. Kan hon vara gravid?
Kunde det göra henne lyckligare?

Hon vill göra enkäter. ta reda på genom forskningsmetoder hur och vad saker är. som kärlek. barn. den verkliga oron.

Oro.

Det är nåt intressant med oro. Hon är ofta oroad över olika saker. Men hon är också arg. Som att det ska vara så förbannat dyrt att posta brev. Hon blir mer och mer ilsken desto äldre hon blir. Hon är orolig att hon kommer att bli en riktigt elak kvinna när hon blir äldre.

Hon promenerar i parken. nej. Först sorterar hon sopor. hon blir arg över att containerna är överfulla. Det ligger mjölk kartonger överallt. Fan. Först var det ingen som sopsorterade, men nu när folk gör det missköts systemet. Så djävla fucking discusting. Bee.
Tung suck. Går därifrån. Hon ser en ekorre springa över parkeringen in mot parken. Hon följer efter. Den är jättesöt. Hon vill kramas med ekorrar. Plötsligt är dom två stycken. Hon gör några lustiga ljud som den ena lystrar till. Den spetsar öronen. Sitter på bakbenen och tittar mot henne med en nyfiken blick. Men hennes lilla hund morrar till och ekorren tar några skutt och är fort upp i trädet med sin kompis. Piff och Puff gör henne glad. Hon vill upp till dom och äta nötter. Varför har hon inget gott i fickorna?

Hon köper cigaretter som hon inte borde röka. Och Piff och Puff är borta. Dom också. Löven har börjat gulna rejält. Och det pissregnar hela tiden. Det är höst nu igen. och så har ett år gått igen. Och vad nytt har hänt?
Inget. Nej, ja, Piff och Puff hände ju. Hon lärde sig laga teryjaki sås. gott.

veckodagar. det alltid samma dagar. aldrig att det kommer en dag som skulle heta stöndag. målndag.tystdag.onskdag.tråndag.flirtdag.lögndag.
det alltid samma skit. och samma siffror om igen. den 12 oktober som i år råkar vara en Målndag.
Hon blir så sällan överraskad. Hon älskar att bli överraskad.
Hon blev inte ens överraskad av NineEleven grejen. För hon var så djävligt hög att hon trodde det var hennes fel. Så dendär högheten överraskade henne mer. För det var en av dom första men definitivt sista gångerna hon var hög.
men hon minns att det låg en oförklarlig spänning i luften. Folk gick omkring och var småparanoida och hon tror att flera faktiskt tyckte det var spännande. hon tyckte ju också det. som att fan, nu händer det nåt på riktigt. nåt man kunde greppa. fast ändå inte. jo, det var tragiskt att folk dog och ännu på detdär sättet men folk dog ju och dör hela tiden. som flugor överallt. och det gör kor och grisar också. Och får och getter i massvis i dom länder där man käkar kebab. och vackra föl på Island för att köttet är så mört och fint.
Det är inte spännande.
bara hemskt.

men NineEleven. Och likande händelser. Har det varit fred för länge? Vill folk egentligen ha yttre hot? Nåt påtagligt hemskt som är verkligt? Och som blir allas sak. Överfalls grejer och stora värdetransport rån har ju inte ett direkt samband med dom små på gatorna och torgen. Men stora krig och tyrann fiender har det. Eller?

Det har aldrig varit fred på jorden. aldrig. människan är nästan beroende av elände. Speciellt andras. för fanns inte det kunde man inte veta hur man har det själv. Jovars, tack o lov att man har tak över huvudet. och att hälsan är med en.
Det ligger nåt STORT i hennes tankemönster. Hon vet det. Men hon vet inte hur hon ska säga det utan att det ska bli fel. Hon kan ju inte säga att hon vill ha elände. Då kommer alla att hata henne och så får hon ett djävla ensamt elände.

stumpan

hon känner allt oftare att hon inte är lämplig för denna värld. eller detta system som denna värld tycks leva efter.
eller det system alla leker att dom lever efter. leker. lossas. inbillar sig.
Hon säger det allt oftare, högt:
nähä stumpan - this place is not for us!

blir inte dom andra ledsna?
Får dom inte panik? eller blir dom också bara sådär labilt ilskna.
ilskna utan att orka göra något. kanske stöna högt.

kan man skriva om en person såhär?
är det intressant?
hur länge kan man skriva så?

det måste ju bli subjektivt. från hennes synvinkel. inte författarens.
vem fan kan vara objektiv här och nu?

spartiklar

I couldn’t see the stars that night maybe it was becasue of the fog or the citylights anyway it made me sad I always enjoyed watching the glimmering in the night it comforted me sometimes it scared me the huge universe that some said was endless How could anybody understand that for me it was like a strange mystery that could never be solved I knew it and wondered why and how come people still tried to figure it all out They couldnt face the fact that they would never never know…
I used to think that there were some other form of life perhaps similar to ours and that they knew much much more than we did and they knew about our existence and smiled politely at our eager efforts to discover the mysteries of this universe that was merely an illusion: something not comprehensible something that cant be explained in our language maybe it was that simple that our language our mathematics our knowledge would never be able to explain . maybe. But we would still try and try…and meantime forget about our short shiny time in the mystery. Jesus we were taking part in this mystery all of us had some cind of meaning we were parts in something much much bigger…or perhaps nothing really mattered because everything would anyhow explode at some point in a huge big bang…again.

Hon skriver dessa ord och lämnar avsiktligt bort punkter och kommatecken. Hon vet inte varför hon skriver och vad det handlar om men det känns bra. Kanske är det funderingar som inte fått utlopp under dagarna som gått sedan hon sett programmet om den nya revolutionerande strängteorin. Utöver partiklar fanns även något som kallades spartiklar. Hela teorin började kännas rätt självklar och påminde en aning om barnlek…spartikel, srymden, sevigheten, splaneter,skosmos…
Hon hade varit hemma igen några veckor. Packat upp, skurat golven, tvättat och torkat damm och handlat mat på de välbekanta affärerna. Allt var så bekant. Tryggt liksom. En ny affär hade dykt upp på Eklandagatan. En skum affär insåg hon efter en sekunds titt in. En affär kan väl inte gå runt genom att sälja vykort – smaklösa och guldaskiga.
Hon tände en cigg och tänkte att så mycket var space.

Ök-en råt-tan

Ök-en råt-tan

Fota mig med vidvinkel
Litet uppifrån o softa kanterna
Då blir det bra.

Eller ta bilden från sidan.
Profil!
Vänstersida.
Det är den jag speglar
Den är bättre. Dom säger så.

Framifrån spegeln är det ok. Men bara med slutna ögon.
Öppna är aldrig bra.
Öppen mun är också illa. Inte bra.
Stängt ska det vara. Om det inte är profil eller vidvinkel.
28 mm är nog.
Ökenråtta. Pisspotta. TjockaLotta.

Städa städa varje freda.

Take me to the earth, take me to heaven

Take me to the earth, take me to heaven

Så sa han, mannen som traskade förbi oss med nedböjt huvud och händerna i fickorna.
Upprepade orden som ett mantra. Om och om igen. Tyst men hörbart.

Jag glömmer honom inte.
Jag har lånat hans mantra fast jag inte vet vad han ville.
Vart han ville.
Var han var.

Kanske är det bara det vackraste jag har hört på länge.
Kanske är det så enkelt.
Kanske betyder det något.
Kanske.

Take me to the earth take me to heaven.

karen och jag

långsamt degraderades jag till en tv-tittande slusk.

det var aldrig meningen att det skulle bli så.

att jag köpte några flaskor vin i veckan tillkom också.

först drack jag bara några glas per kväll.

men ändå.

jag satt där och myste i min ensamhet.
in my solitude.

jag hade ett litet köksbord.
där åt jag frukost. allt annat i den lille soffan.
late night dinners with quality tv.

det hände att jag tände ett levande ljus och slog av tvn.

lät itunes vagga mig till melankolisk musik.

I'm very very happy...so come on and hurt me.

Såg k-special idag. Om Karen Blixen.
Eller Baronessan Blixen.
Hon blev först kär i Hans Blixen.
Men han struntade i henne och då gifte hon sig med brodern, Bror Blixen.

Senn blev hon kär igen. I Dennis Finch Hutton.

Karen fick syfilis och aldrig ett enda barn.
Karen blev sjuklig och jobbig och retfull.
Hon magrade skitmycket och kunde till slut leva enbart på ostron och champagne.

Men hon skrev några böcker och fick nästan Nobels litteratur pris.

Hon satt också i sin bostad och var melankolisk.
Så melankolisk att hon nästan inte stod ut.
Hon blev till slut begraven bredvid sin hund.

Vilken blick hon hade.
Det var nog så att jag blev litet förälskad i henne.

And well, she had a farm in Africa.

And where ever she would be, she'd always wonder wheter it was raining over Ngono.




..