Thursday 30 August 2007


...well, the party is over now.
exhibitions built and hung and openings boozed through.
thanks for coming.

JUST DET.

Där stod vi och hängde på konstmuseets trappa. satt, låg och rökte.
kaffe spilldes på Maris svarta bänk och överallt omkring.
Skatan gick omkring i vinden och väntade på samtal.
Konsthallsdörrarna öppnades och Hirschorn marscherade ut med sin stora svarta väska.
som en läkare i en gammal svartvit film.
Och lille skribeneten Ravini efter. klippetiklippetiklopp...

Dom stod bakom oss. Dunkade ryggar och skakade tass.
Deras aftershave gled in i näsborren.

Helt normalt men ändå.
Vi är konstslödder.
Event i sunkig trälåda på hjul som inte ens vänder sig.
En isländska i skatkostym.
Klart att Thomas inte vågade prata.
Och Ravinis skygglappar var klart välmonterade.Fastspända för att enkom fokusera STOR konst.
Till den grad att hon inte ens klarade av Kastellgatan.

Nå.
Nu är det ändå inte så illa att jag skulle vara utom mig av ilska och/eller besvikelse.
Så ingen behöver hänga läpp eller ens bråka.
Detta är bara en högst personlig kritisk överblick av den förgågna veckans händelser och ja, även en generell kritisk undran över saker o tings händelseförlopp.
Finns det ett överskott av händelser och utställningar och konstnärer och verk och alla vill ha sin del av uppmärksamheten och kritiken, eller ens omnämnandet (viktigt för självkänslan, är man inte med är man inte med).
Är det för mycket på en gång?
För mycket för publiken och ravinina att svälja?
Hänger dom inte med i takten?
Blir det så mycket av det goda att dom måste börja välja? Och bete sig löjligt åt.
Hänga efter enbart dom stora stjärnorna och göra alla små ilskna.
Vad händer senn när dom små blir stora?
Små hänger lätt läpp och kanske inte glömmer.
Stackars Ravinina och dom andra som inte såg. eller ens kom.

Minnet är långt.

Notera att Pålle inte nämndes med ett ord i texten.

Thursday 2 August 2007



erkki juhani.

farfar.

minns honom dåligt. han var alltid på sjukhus när jag var barn.
Det luktade medicin och hans svarta hår var rufsigt och klibbade i pannan.
Ett av hans ben var borta. Minns att han visade.
1981 frågade han pappa om vi hade kommit till sjukhuset med häst.
- tulitekko hevosella?
och pappa skakade på huvudet.

Så farfar var ganska väck.
Senn begravdes han och farmor Bertta fick sedermera dricka sitt "Hopiatee"*** och skotta snö ensam.

Erkki var en väldigt bestämd man. och han köpte och sålde saker konstant.
Han var en diktator.
han bestämde när folk skulle gå o lägga sig.
han bara slog av tv'n och släckte ljusen och sa "hyvää yötä" och klev in i sin kammare. that's it, goodnight.

han sköt efter mina fastrars pojkvänner om dom kletade på hans flickor utan tillstånd. han körde moped och häst. Byggde hus och sålde hus.
och fick ett älgskinn av faster Tellervos beundrare.

han gillade inte heller min mor, för att hon talade svenska.
Tur att min bror föddes före mej.
Annars hade pappa blivit arvslös.
men på bilderna ser Erkki ändå rätt nöjd ut där han poserar med mig i famnen och min bror brevid sig. hoppas att jag rev honom i skäggstubben och jollrade "gubbfan".

Det var då, nu är nu.
men jag har hört att jag liknar honom.
på alla sätt...

undrar om man kan ta kontakt?



***silverte; hett vatten med socker.

på bilden ser vi farfars mor Aina.
Aina betyder alltid på finska.
vackert namn.
(Min mormor hette Unelma, det betyder dröm, fantasi...nåt ditåt.)


Aina var ordentlig och kristen. kanske väldigt kristen t. om.
Aina fick en massa barn. Men hon dog ung.
Så hennes man Iisakki skaffade en ny fru, Alma.
men Alma var inte populär. Ainas son Erkki, min farfar, tyckte inte om Alma.
Men Iisakki ville ha en ny fru.

Det verkar vimla av Anttin och Heikkin i släkten.
Men få av dom finns avbildade.

Inte ens farfarsfar Iisakki, bara hans bror. Som hette Antti.
Och han gifte sig aldrig. Sitter där på bilden med mustach och rejälä läderstövlar, lapikkaat, och ser bister ut.
Livet var nog bistert. Speciellt om man inte hade en fru.

Ainas syster margareta, marge, gifte sig aldrig heller.
Hon var också väldigt kristen, nån slags skolfröken.
Men min far minns henne. Marge.
Hon finns på nån bild. Ser väldigt söt ut.

Marges och Ainas pappa, Petrus/Pietari, kallades KaipoPekka, finns på en bild.
han ser också bister ut i sitt vita skägg.

Det finns en bild på honom.
En.

En. Och vi tror att gubben på bilden är han.

En bild.

En bild på En bister man.
Min farfarsmorsfar.

vad ska fok tro om mej?