MITÄ AJATTELIN TÄNÄÄN

det finns en krönika i NYT liite i Helsinki som heter så.
typ "vad tänkte jag på idag".

tänkte på den idag.

och att jag tänker mycket. det låter ju väldigt smart.
men så är jag ju det också.

Nå, well. tänkte också att det skulle vara roligt att skriva en sådan kolumn. krönika.
Men på vilket språk?

Jag skriver bäst på svenska. eller smidigast. tyvärr är det så.
svenska är inte lika vackert som finska.
inte lika melodiskt. långa vokaler är ... bara...
niin kauniita. kauneinta päällä maan.

vackra.

det känns som att det är lättare att skriva mer känslosamt på finska. få fram mer känslotillstånd.
svenskan känns så metodisk. så funktionell. och stram.

vilket satans tjat,

jag kanske kan blanda.
anyhow.

jag tänkte på bussen idag.
tänkte på resor. resor vi gör till oika länder. mestadels tänkte jag på konkreta turistresor.
och det började nog med att jag av någon anledning funderade på fientlighet mot andra kulturer, folk.
och det tänkte jag på för att jag läst om Ramadan i alla dagens tidningar. och för att det satt en snäppet mörkare man i svart läderrock framför mig. och han pratade i telefon. och jag funderade på vilket språk han talade.
kom fram till att det kanske var polska.
och då tänkte jag på östeuropa. och att det av någon anledning inte är så populärt i Sverige.
Jga hört det ofta.
Som tex att någon matskribent eller tv kock eller vad det nu var för en MATpersonlighet som uttryckte sig om olika länder och mat. Denne MAT typ sa att det värsta hon hade ätit var nånslags paj med gräddfil i Ryssland. Svenskar älskar ITALIEN.
Hon sa så. Och det vet vi ju.

Men älska Italien? Vad exakt är det vi, man älskar? maten ja, den är ju lätt att gilla.

älskar man bara det vackra? typ Rom, Venedig? UPPLEV DET BÄSTA AV ITALIEN!!!!!!!
Men känner man Italien på riktigt? Och ja, man har sett alla piazzor och trappor o ätit alla pastor o kan säga ciao...men har man träffat någon på riktigt? kan man gilla det som inte är så attraktivt? kan man gilla italienska tv-såpor? Italienska AMS?
Gillar man ens italiensk folkdans eller samtidkonst?

och ta senn Thailand.....det blir bara värre.
Ärligt sagt; åker inte folk dit bara för att det är så skönt o varmt o rent o billigt. god mat och snälla thailändare är ett plus givetvis.

Och nej tack, inga problem tack!

Jag vill inte åka till Thailand.
Jag vill inte ligga på en vit strand bredvid en europe som knullar unga flickor och barn och bli uppassad av en vänlig thailändare som inte snor min plånbok.
Missförstå mig inte. Jag VILL gärna vara i Thailand. det är säkert fint.

senn tänkter jag på Norden. och varför tyskar gillar Norden. Dom gör det nog inte för vår folkdans.

och jag var på Cypern. för att dom äter haloumi och gillar katter. men det kändes som att vara i Manchester i fint väder med tursamt några fina cypriotiska restauranger.

När jag var 17 var jag också på Cypern. Jag spelade biljard med en man på en klubb. och såg en lokal basket match. och fick åka bil med hotellets nattvakt. han var basketlagets tränare. Epharisto till honom.

I realize I only write about myself. and what evolves in my head, which is not that much.

its sad.

I should reflect more about what happens around me, about what I read and see and experience.

Today I was staring at a boy in the tram. Actually at two boys, two girls and at an old ladys shoes/ankles.

that's sad too.

I experienced the feeling of being old. Old people stare. and kids before they turn ten and become concerned with what other people think of them. it's about awareness. I guess (nice rhime?)

well, I was mostly staring at one boy. He reminded me of something. i could remember how it must have been to be 16.
And I wonderd what kind of socks this boy had. dirty shouldbewhite tube ones. perhaps. or different ones.

I was at work to, to earn money. the best moment was going to the toilet at a coffeebreak. I wanted to bring a magazine but didn't dare. So I did a game I often play. It goes like this, find some text, i.e on a soapbottle and come up with i.e famous actors for each letter as fast as you can. You could time it with your peeingspeed. that's is the hardcore version.

Sometimes I just check the transalations on soaps etc. amusing.

I somewhat panicked on the tram home. I thought about age after staring at that boy.
I thought that that normally people work in order to get nice lifes. They sort of prepare for getting old.
When you are young life is about having fun and exiting times. And being wanted.
When you get older those things change.
You have too much money to experience real exitment and getting cheap beer is not fun anymore.
And there are not so many out there that honestly WANT you, except your children if you managed to have any. and they mostly want your money.

anyhow...so the panich sprang out from that idea of preparing. I haven't prepared anything for anything.
I just dwell...
And soon I'll be 60something and probably dwell...

Am I happy dwelling? that is kind of the question of today.

You?

jag är på någonslagsfest. en massa människor jag känner. min mamma, olle och jag sitter vid ett bord i mobileboxen o röker. min mamma har en macDonalds t-shirt på sig. olle o hon verkar inte gilla varann.
Jag blir lite stressad över det o säger nåt i stil med att jag var så osäker som barn o min mamma tittar på mej o säger att det var du inte alls. o jag blir arg o säger att hon inte vet nåt, att det gick över i gymnasiet. hon ser ut som att hon inte känner mej. olle bara stirrar o röker...
efter detta ska jag boka nån biljett med thora o vi går till receptionen i Gothia towers. där pekar kvinnan på en grupp kvinnor som står vid en soffgrupp. dom ska kunna hjälpa oss. vid första ögonkastet ser dom jättevackra ut, klädda i dramatiska vackra klänningar o en massa smink. som divor...men senn ser man att dom är galna. en kvinna står o gömmer sig bakom ett skirt draperi vid fönstret o plutar konstigt med läpparna o stirrar, senn springer hon fram o säger nåt obehgligt åt mej o när jag ska gå iväg sliter hon i mig. jag springer mot utgången o halvvägs griper en konstig dramatisk ung man tag i mig o säger att jag inte ska gå, att jag är dum om jag går. jag är livrädd för honom. bakom honom ser jag en sköterska i vitt rock med en spruta i handen. jag förstår att hålla den galna mannen mot mej med ryggen åt sköterksan så att han inte ska märka nåt. vi leker att vi dansar vals. o så kommer sköterskan med den enorma sprutan. o jag ser att det står "as LSD AIDS and HEROIN" på sprutan. den trycks in i den galna mannen o han lossar sitt grepp o faller mot marken gråtandes. jag springer ut o på gatan skriker jag ilsket o visar mittfingret. jag går iväg o märker att jag är vid ullevi vid nån gräsplan...

senn är jag hemma igen o mitt hem ser annorlunda ut. det är mycket större o bakom Gabos rum finns en utgång mot en brant gård med tallar o stenar. där står två skator o där finns en del svampar, men dom är oätliga.o jag känner mig rastlös för att det är svampsäsong.

hund med hängande tunga på olycksfallsplats.

(nu vet jag vad han gör där, han och hans hundpolare satt i en hundbur i bilen som krockade. husse skadades men hundarna klarade sig tack vare buren. inte illa. undrar bara vad han tänker.)

...well, the party is over now.
exhibitions built and hung and openings boozed through.
thanks for coming.

JUST DET.

Där stod vi och hängde på konstmuseets trappa. satt, låg och rökte.
kaffe spilldes på Maris svarta bänk och överallt omkring.
Skatan gick omkring i vinden och väntade på samtal.
Konsthallsdörrarna öppnades och Hirschorn marscherade ut med sin stora svarta väska.
som en läkare i en gammal svartvit film.
Och lille skribeneten Ravini efter. klippetiklippetiklopp...

Dom stod bakom oss. Dunkade ryggar och skakade tass.
Deras aftershave gled in i näsborren.

Helt normalt men ändå.
Vi är konstslödder.
Event i sunkig trälåda på hjul som inte ens vänder sig.
En isländska i skatkostym.
Klart att Thomas inte vågade prata.
Och Ravinis skygglappar var klart välmonterade.Fastspända för att enkom fokusera STOR konst.
Till den grad att hon inte ens klarade av Kastellgatan.

Nå.
Nu är det ändå inte så illa att jag skulle vara utom mig av ilska och/eller besvikelse.
Så ingen behöver hänga läpp eller ens bråka.
Detta är bara en högst personlig kritisk överblick av den förgågna veckans händelser och ja, även en generell kritisk undran över saker o tings händelseförlopp.
Finns det ett överskott av händelser och utställningar och konstnärer och verk och alla vill ha sin del av uppmärksamheten och kritiken, eller ens omnämnandet (viktigt för självkänslan, är man inte med är man inte med).
Är det för mycket på en gång?
För mycket för publiken och ravinina att svälja?
Hänger dom inte med i takten?
Blir det så mycket av det goda att dom måste börja välja? Och bete sig löjligt åt.
Hänga efter enbart dom stora stjärnorna och göra alla små ilskna.
Vad händer senn när dom små blir stora?
Små hänger lätt läpp och kanske inte glömmer.
Stackars Ravinina och dom andra som inte såg. eller ens kom.

Minnet är långt.

Notera att Pålle inte nämndes med ett ord i texten.

erkki juhani.

farfar.

minns honom dåligt. han var alltid på sjukhus när jag var barn.
Det luktade medicin och hans svarta hår var rufsigt och klibbade i pannan.
Ett av hans ben var borta. Minns att han visade.
1981 frågade han pappa om vi hade kommit till sjukhuset med häst.
- tulitekko hevosella?
och pappa skakade på huvudet.

Så farfar var ganska väck.
Senn begravdes han och farmor Bertta fick sedermera dricka sitt "Hopiatee"*** och skotta snö ensam.

Erkki var en väldigt bestämd man. och han köpte och sålde saker konstant.
Han var en diktator.
han bestämde när folk skulle gå o lägga sig.
han bara slog av tv'n och släckte ljusen och sa "hyvää yötä" och klev in i sin kammare. that's it, goodnight.

han sköt efter mina fastrars pojkvänner om dom kletade på hans flickor utan tillstånd. han körde moped och häst. Byggde hus och sålde hus.
och fick ett älgskinn av faster Tellervos beundrare.

han gillade inte heller min mor, för att hon talade svenska.
Tur att min bror föddes före mej.
Annars hade pappa blivit arvslös.
men på bilderna ser Erkki ändå rätt nöjd ut där han poserar med mig i famnen och min bror brevid sig. hoppas att jag rev honom i skäggstubben och jollrade "gubbfan".

Det var då, nu är nu.
men jag har hört att jag liknar honom.
på alla sätt...

undrar om man kan ta kontakt?



***silverte; hett vatten med socker.

på bilden ser vi farfars mor Aina.
Aina betyder alltid på finska.
vackert namn.
(Min mormor hette Unelma, det betyder dröm, fantasi...nåt ditåt.)


Aina var ordentlig och kristen. kanske väldigt kristen t. om.
Aina fick en massa barn. Men hon dog ung.
Så hennes man Iisakki skaffade en ny fru, Alma.
men Alma var inte populär. Ainas son Erkki, min farfar, tyckte inte om Alma.
Men Iisakki ville ha en ny fru.

Det verkar vimla av Anttin och Heikkin i släkten.
Men få av dom finns avbildade.

Inte ens farfarsfar Iisakki, bara hans bror. Som hette Antti.
Och han gifte sig aldrig. Sitter där på bilden med mustach och rejälä läderstövlar, lapikkaat, och ser bister ut.
Livet var nog bistert. Speciellt om man inte hade en fru.

Ainas syster margareta, marge, gifte sig aldrig heller.
Hon var också väldigt kristen, nån slags skolfröken.
Men min far minns henne. Marge.
Hon finns på nån bild. Ser väldigt söt ut.

Marges och Ainas pappa, Petrus/Pietari, kallades KaipoPekka, finns på en bild.
han ser också bister ut i sitt vita skägg.

Det finns en bild på honom.
En.

En. Och vi tror att gubben på bilden är han.

En bild.

En bild på En bister man.
Min farfarsmorsfar.

vad ska fok tro om mej?