då allt blev lite fel

och senn åkte hon buss 380 mot Framtiden med några få medpassagerare.
tänkte att hon skulle ta fram en bössa och skjuta några skott och kapa bussen.
utan någon egentlig anledning. kanske mest för att allt kändes ledsamt. för att ilskan var för okontrollerbar. för att hon tyckte att människan var för svag. så hon skulle stå där med bössan i handen. fuktiga mössan på huvudet. svarta jeansen korvade vid vristerna. en helt vanlig medelålders kvinna på väg hem från ett jobb.

eller skulle hon bli någon annan då?

vad skulle hända sedan?

ja, ja, utöver att polisen skulle komma med sirenerna tjutandes och kvällspressen skulle gotta sig åt hennes öde och alla grannar och halvbekanta skulle berätta om hur trevlig och normal hon var.

Sen skulle hon nog i rätten säga helt prompt att hon inte hade nån agenda, ingen egentlig orsak. Hon skulle nog tillägga några meninger om sitt misstycke om människan. Prata lite om haltande ansvar och förruttnad medmänsklighet. Intyga att hon var lika galen som de flesta, beroende på hur man ville definiera galenskap. Att insikt om galenskap var det friskaste. Att skottlossningen var ett dumt infall. Hon ville nog egentligen bara väcka nånslags diskussion....
Och dom sista meningarna skulle se till att hon blev inburad på en liten anstalt någonstans på en mindre ort. Hennes dom.

På anstalten skulle personalen proppa i henne tabletter och kränga vita overaller på henne. Hon skulle sitta på sin brits och ibland när hon såg klart inse att det blev lite fel. Anstalt var ju droppen, helt fel. Fänglese hade varit mer rätt i hennes fall.
Från ett fängelse kommer man ändå ut. Anstalten var the end. Här skulle ingen lyssna. Här kom inte ens pressen in.

Så fel allt kunde bli när man hade något att komma med. När man ville rädda världen.

MANGO

Nu är det jul och mina tankar är fortfarande i Zambia och Zimbabwe.
Åt en mango igår och den smakade fantastiskt. Frukten gick att dra loss ifrån skalet just som det skall när mangon är som bäst. Nästan alltid är den träig och jobbig här i norr. Lite smaklös.
har köpt lite julgåvor och en födelsedags present åt O. Vill att jorden skall bevaras i sitt ursprungliga skick. Bli bättre än den är idag. Därför köpte jag trädplantor. Inte så sexigt men kanske kan våra barn senn nångång åka till andra länder och se mer än bara sand och torka.
Vill att Victoria Falls skall forsa och vara grönt och friskt. Vill att mangon och popon skall fortsätta växa på Lufubu road. Vill att Francis skall få leva tills han blir gammal.
Vill att Moyo, Chris, Sizu, Absalon och alla andra skall få leva och få barn.
Tänker på babianerna och vildsvinen. Giraffen, zebrorna, kuduerna och noshörningarna i Zambezi national Park. Flodhästarna och krokodilerna i Zambezi floden. Grodorna ovan om Lokuthula nr 26.

Hur gör vi nu då?

Hur hjälper vi varann bäst?

Kolonialtiden är förbi, tack och lov. Den var väl inget att hurra för trots att en stad blivit uppkallad efter mr Livingstone.

hm.

bless you all.

god jul världens bästa vänner!

att få känna fina, vackra människor (red.anm:kvinnor) - starka egon. starka personligheter.


umf.

har alltid lyckats med det.

hur skulle mitt liv se ut utan dem?
djävligt tråkigt.
trist. labilt. lamt.
så djävla fucking trist.

nu kan jag sitta o suga på en öl i timmar o prata.
o gå hem efter den lilla ölen o känna mig lycklig.
lycklig över att få vara med om den kvällen,
den eftermiddagen med just den personen.

stand by you. det gör jag.

puss o kram

Hello Africa, tell me how u doin...

varit in the darkest Africa.
Har inga bilder än.
Dom kommer snart.
Bevisen.

Hur som helst. Vi flög dit med klanen FAMILJ.
Och det var hur fint som helst.
Jag dog inte. Blev inte rånad. Fick ingen hepatit eller Malaria.
Eller gul feber, eller feber överhuvudtaget.
Lite lös mage men inget värre än man får hemma efter en rejäl linssoppa.

Här hemma pratar vi alltid om sjukdomar när vi pratar resa.
Löst eller hårt. Insektbett.

Jag hade ju min MYGGA som jag rollade över min hy nu o då.

Så.

Jag vet väl inte vad jag ska säga mer nu.
Det var så många fina småsaker som hände. Många fina samtal som skedde.

Vi var på ett sjukhus i Lusaka (det är huvudstaden i Zambia).
Vi var på Lufubo road 8855 (där bodde jag på 70talet, nästan 30 år sedan).
Jag kom inte ihåg något. Jo, huset var bekant från en massa bilder. jag borde kanske ha mediterat där i gräset och kanske sedan fått någon större himmelsk upplevelse. Men det kändes inte riktigt lämpligt.
Hursomhelst, fick träffa dom som bodde där nu, Princess, Wonda och Bobi (Bobi är en hund och Wonda en söt liten pojke).

Vi handlade på Lusaka City Market. Tyg mest.

Såg babianer knulla på taket på Zambias gränsstation. Såg babianer rofyllt sittandes under träd. Där satt dom och gympade tårna eller åt lunch.

Vid Lodgen åt vildsvinen gräs på knäna.

mammor med barn log åt mej. barnen vinkade. och jag log och vinkade.
mitt röda hår var populärt.

det mesta var fint.

senn blev jag ju sur på dom flesta vita. dom var så feta och fula. och dumma på något vis.
kanske är jag också dum på nåt vis.
vet inte.

måste smälta allt ännu lite.
annars blir det så ensidigt.

Men jag tycker ändå att det är SJUKT att typ Storbritannien kolonialiserade en massa länder.
Och att britterna fortfarnade är värsta herrskapsfolket där, Borrar gruvor och har sig.
Roffar åt sig. O gamla Karlar som har sig med unga flickor.

Och den feta gubben på hotellet som sa åt oss i förtroende att vi inte ska lita på svarta och indianer. Han visste nog inte att vi nästan är samer. underligt folk som har sneda ögon och höga kinder. talar konstigt. Men han var ju full. Glömde sin portfölj med 40.000 dollar i matsalen. Fick komma ner i fula strumplästen o hämta sin skattkista. Och alla antianglomaner skrattade.

jo.