Friday, 28 December 2007

då allt blev lite fel

och senn åkte hon buss 380 mot Framtiden med några få medpassagerare.
tänkte att hon skulle ta fram en bössa och skjuta några skott och kapa bussen.
utan någon egentlig anledning. kanske mest för att allt kändes ledsamt. för att ilskan var för okontrollerbar. för att hon tyckte att människan var för svag. så hon skulle stå där med bössan i handen. fuktiga mössan på huvudet. svarta jeansen korvade vid vristerna. en helt vanlig medelålders kvinna på väg hem från ett jobb.

eller skulle hon bli någon annan då?

vad skulle hända sedan?

ja, ja, utöver att polisen skulle komma med sirenerna tjutandes och kvällspressen skulle gotta sig åt hennes öde och alla grannar och halvbekanta skulle berätta om hur trevlig och normal hon var.

Sen skulle hon nog i rätten säga helt prompt att hon inte hade nån agenda, ingen egentlig orsak. Hon skulle nog tillägga några meninger om sitt misstycke om människan. Prata lite om haltande ansvar och förruttnad medmänsklighet. Intyga att hon var lika galen som de flesta, beroende på hur man ville definiera galenskap. Att insikt om galenskap var det friskaste. Att skottlossningen var ett dumt infall. Hon ville nog egentligen bara väcka nånslags diskussion....
Och dom sista meningarna skulle se till att hon blev inburad på en liten anstalt någonstans på en mindre ort. Hennes dom.

På anstalten skulle personalen proppa i henne tabletter och kränga vita overaller på henne. Hon skulle sitta på sin brits och ibland när hon såg klart inse att det blev lite fel. Anstalt var ju droppen, helt fel. Fänglese hade varit mer rätt i hennes fall.
Från ett fängelse kommer man ändå ut. Anstalten var the end. Här skulle ingen lyssna. Här kom inte ens pressen in.

Så fel allt kunde bli när man hade något att komma med. När man ville rädda världen.

MANGO

Nu är det jul och mina tankar är fortfarande i Zambia och Zimbabwe.
Åt en mango igår och den smakade fantastiskt. Frukten gick att dra loss ifrån skalet just som det skall när mangon är som bäst. Nästan alltid är den träig och jobbig här i norr. Lite smaklös.
har köpt lite julgåvor och en födelsedags present åt O. Vill att jorden skall bevaras i sitt ursprungliga skick. Bli bättre än den är idag. Därför köpte jag trädplantor. Inte så sexigt men kanske kan våra barn senn nångång åka till andra länder och se mer än bara sand och torka.
Vill att Victoria Falls skall forsa och vara grönt och friskt. Vill att mangon och popon skall fortsätta växa på Lufubu road. Vill att Francis skall få leva tills han blir gammal.
Vill att Moyo, Chris, Sizu, Absalon och alla andra skall få leva och få barn.
Tänker på babianerna och vildsvinen. Giraffen, zebrorna, kuduerna och noshörningarna i Zambezi national Park. Flodhästarna och krokodilerna i Zambezi floden. Grodorna ovan om Lokuthula nr 26.

Hur gör vi nu då?

Hur hjälper vi varann bäst?

Kolonialtiden är förbi, tack och lov. Den var väl inget att hurra för trots att en stad blivit uppkallad efter mr Livingstone.

hm.

bless you all.

god jul världens bästa vänner!

att få känna fina, vackra människor (red.anm:kvinnor) - starka egon. starka personligheter.


umf.

har alltid lyckats med det.

hur skulle mitt liv se ut utan dem?
djävligt tråkigt.
trist. labilt. lamt.
så djävla fucking trist.

nu kan jag sitta o suga på en öl i timmar o prata.
o gå hem efter den lilla ölen o känna mig lycklig.
lycklig över att få vara med om den kvällen,
den eftermiddagen med just den personen.

stand by you. det gör jag.

puss o kram

Thursday, 13 December 2007

Hello Africa, tell me how u doin...

varit in the darkest Africa.
Har inga bilder än.
Dom kommer snart.
Bevisen.

Hur som helst. Vi flög dit med klanen FAMILJ.
Och det var hur fint som helst.
Jag dog inte. Blev inte rånad. Fick ingen hepatit eller Malaria.
Eller gul feber, eller feber överhuvudtaget.
Lite lös mage men inget värre än man får hemma efter en rejäl linssoppa.

Här hemma pratar vi alltid om sjukdomar när vi pratar resa.
Löst eller hårt. Insektbett.

Jag hade ju min MYGGA som jag rollade över min hy nu o då.

Så.

Jag vet väl inte vad jag ska säga mer nu.
Det var så många fina småsaker som hände. Många fina samtal som skedde.

Vi var på ett sjukhus i Lusaka (det är huvudstaden i Zambia).
Vi var på Lufubo road 8855 (där bodde jag på 70talet, nästan 30 år sedan).
Jag kom inte ihåg något. Jo, huset var bekant från en massa bilder. jag borde kanske ha mediterat där i gräset och kanske sedan fått någon större himmelsk upplevelse. Men det kändes inte riktigt lämpligt.
Hursomhelst, fick träffa dom som bodde där nu, Princess, Wonda och Bobi (Bobi är en hund och Wonda en söt liten pojke).

Vi handlade på Lusaka City Market. Tyg mest.

Såg babianer knulla på taket på Zambias gränsstation. Såg babianer rofyllt sittandes under träd. Där satt dom och gympade tårna eller åt lunch.

Vid Lodgen åt vildsvinen gräs på knäna.

mammor med barn log åt mej. barnen vinkade. och jag log och vinkade.
mitt röda hår var populärt.

det mesta var fint.

senn blev jag ju sur på dom flesta vita. dom var så feta och fula. och dumma på något vis.
kanske är jag också dum på nåt vis.
vet inte.

måste smälta allt ännu lite.
annars blir det så ensidigt.

Men jag tycker ändå att det är SJUKT att typ Storbritannien kolonialiserade en massa länder.
Och att britterna fortfarnade är värsta herrskapsfolket där, Borrar gruvor och har sig.
Roffar åt sig. O gamla Karlar som har sig med unga flickor.

Och den feta gubben på hotellet som sa åt oss i förtroende att vi inte ska lita på svarta och indianer. Han visste nog inte att vi nästan är samer. underligt folk som har sneda ögon och höga kinder. talar konstigt. Men han var ju full. Glömde sin portfölj med 40.000 dollar i matsalen. Fick komma ner i fula strumplästen o hämta sin skattkista. Och alla antianglomaner skrattade.

jo.

Sunday, 18 November 2007

jul. det är jul snart. vaddå snart? det är en och en halv månad dit.
o nu redan tänds alla helvetes ljus överallt.

jo, det är jju vackert. men det är också överdrivet.
det suger åt sig en massa energi. och det är absolut inte rätt i ett samhälle där man varje dag läser skrämslerapporter om klimatet.

jag är säkert inte den enda som blir förbannad på dumheten.
o så säger säkert nån sabla kommuntant eller gubbe att det är för barnens skull.

B S säger jag.

När jag var barn hade vi fina jular utan all energislöseri.

Jag har faktiskt en idé. en vacker fin idé.
Om en alternativ jul. det är synd att jag itne har barn själv.

Denna jul år 2007 skall Göteborg nästan mörkläggas.Inte riktgt helt för då skulle nog panik bryta ut.
Kanske kunde man ha lite ljus ute på stan, men inte hela hemska Liseberg. (som är värsta boven).

Folk ska tända levande ljus hemma, istället för att dekorera hela gården med amerikanskt krimskrams.

Och ingen skall äta plågad gris.

Man kan äta grönsaks gratänger och gott bröd och ost.

Inte köpa sig fattig. kanske skicka pengar åt folk som behöver det.
Jo, låt barnen få nåt, kanske mer tid med föräldrarna. göra något ihop.
spela spel. alltdetdär man gör i reklamen men på riktigt.

ha en god jul. på riktigt.

Sunday, 11 November 2007

IF I WAS A FAMOUS ARTIST I'D BE...



Which Famous Artist Are You?

You are part Andy Warhol. Your artistic talent became clear at an early age. As a result, you are still developing your talent now, chasing the dream. A big fan of commercial art, you see greatness in the ordinary.
You are part Marcel Duchamp. You have a playful and mysterious nature that draws people's attention. Not a person of words, you tend to let your actions do the talking. Your greatness comes in your ability to stir curiosity through your art.
Find Your Character @ BrainFall.com

Wednesday, 7 November 2007


I'm thinking about a story. about stories. that I rarely work with stories though everythingbasically around us is about storytelling.

If I do create a story the starting point is usually myself. a woman. well, what else could I relate to? I know how it is to be a woman.

I have tried to write about men. But most of the characters end up being quite lame and somewhat, not boring, but weak. yes, weak.
and that is quite strange when I think about the male role models I have.

1. my father of course: not a weak man really. I've always respected him. naturally a child sees the parent as something strong. My father worked hard for the familys wellbeing. Perhaps at bit too hard. He was not around a lot.

2. Boyfriends: this is complicated. this is another story. See I'm not even married yet. What does that signifye? That I AM a hopeless case or that the men I've been seeing are hopeless? How can I tell? Some that have been potential ones didn't persist. They didn't want to live seriously with someone like me. So I had to let them go so that they could go and find someone who wanted things their way. There has been people who have seemed to be happy - but then I lost interest. Why? perhaps because they were, not lame, not exactly dull, but how could I say it nicely, they lacked ambition. I love ambitious people. And that is not to be poweful, strong and a goandgetit kind of a personality I'm looking for. I mean ambitious in life...it's difficult. perhaps I'm being unfair. There has been men I've liked a lot, but I couldn't see them in a picture beside me. They'd be constant nr2s...that's not equal. I guess history is full of men who never even gave this a thought, about equality in a relationship. it's important.

Hm. Uf. this is difficult. I'm not saying I think most men are weak. But I guess all my girlfriends just happen to be so tough and well equipped and smart that they kind of overrule all the men. They shine so much brighter. or is the ambition different between the sexes?

Tell me, why do I want to write a sad story about Bernie who had it all but was still lacking something (usually "a goal" in life, a REAL exiting existential goal, not a goal connected to power or money). Why does Bernie appear in my stories? And why does Bernie not even know what he is lacking?
Why does then Pirkko know exactly what she is lacking? Why does she decide after a long while to go off and leave everything? or why does she willingly become a monsterwoman that all the lads are afraid of?
yes, and why are the lads afraid of Pirkko? could it be that knowledge about oneself is scary? that it is much easier to live in the unconscious, in a "land of not even wanting to know"?

this text is unfair and really really generalizing. it is not a finished text. it's lacking ambition. it's not dull, but not exting either. it needs something. Gotta ask Pirkko and Bernie....

Tuesday, 6 November 2007

I ALWAYS WANTED TO WORK WITH PHOTOGRAPHY.
BUT I COULD NOT FIND A REASON FOR MY PICTURES TO BE ART ON THEIR OWN.
I KEPT ON TRYING TO FIND A WAY TO WORK WITH THIS MEDIA THAT I LOVED SO MUCH.
THEN I FOUND IT. AND IT WAS ALL ABOUT DEATH.
IT KIND OF FEELS AS AN ENDING POINT, FUNNY, AS I WISHED IT TO BE A STARTING POINT.


often when I hear myself talk about my own work it sounds great. It really sounds brilliant! Even intelligent. And I feel proud. Like "wow" look at what you've done here! You are a fucking genious...And I guess I'm sort of good at making other people believe I'm great too.
But when I get back to my studio and should work I feel everything is just shite. a big lie. and a failure.
it's difficult to get anywhere. it's difficult to go on working on something whilst feeling it's not good.
so the solution could be to be neutral to the work. work on it as it would be a lump of cabbage or a piece of wood to be thrown onto the fire.

I don't know really.

I used to like how people would talk lovingly about their work, almost refering to them as their babies or something. and I just feel a bit I don't know "funny" about my stuff. See I call it stuff...not work.
Well, to be perfectly honest I know how to be serious about it all, like in applications.
But I feel funny towards my work when facing them alone by myself. trying to see them from another perspective. Perhaps I'm in need of psychotherapy. Or then I should start with trying the lump of cabbage method. And if that doens't work I'd go to therapy.

Thursday, 1 November 2007


Tigers do not find worth in power or money. They will be completely honest about how they feel and expect the same of you. On the other hand, they seek approval from peers and family. Generally, because of their charming personalities Tigers are well liked. Often, failing at a given task or being unproductive in his personal or professional life can cause a Tiger to experience a depression. Criticism from loved ones can also generate this type of Tiger reaction. Still, like all felines, Tigers always land on their feet, ready for their next act in life, pursuing it with unyielding energy and hunting it infallibly.

Tigers are also incorrigibly competitive - they simply cannot pass up a challenge, especially when honor is at stake, or they are protecting those they love. Tigers are unpredictable and it would be unwise to underestimate their reactions. They may appear cool, but they have the Big Cat's instincts to pounce at a moment's warning. Natural leaders, they have a strong sense of their own dignity, and if they find themselves in the ranks, they can be stubborn and obstinate. In positions of power they can be difficult though stimulating bosses. Tigers are intelligent, alert, and farsighted. They have their fingers on the pulse. Good strategists and tacticians, they often have a hidden agenda. As long as they do not risk their luck too often, and keep their restless nature under control, their tactics usually pay off in life.
Detailed Description
of The Wood Tiger
The Wood Tiger is more adaptable to working with others and therefore does not demonstrate the typical "take charge" attitude of other Tigers. The Wood element adds stability, giving him warmth of character that draws people in and makes the Tiger a popular person. They are not selfish creatures and will give their time, attention or possessions to anyone in need. These Tigers bring a solid practicality to any problem. They can control their urges to completely take over, letting others do the work. They must be aware of their slightly volatile tempers and short attention spans, and not let those characteristics get the best of them or cause them or their loved ones undue pain.

Saturday, 27 October 2007


såg en demonstration idag. på hemvägen. det var kurder. en ung man stod uppe på Götaplatstrappan o höll en stor flagga. en annan man, litet äldre pratade i en megafon. ljudet var rätt dåligt. två unga män, den ene hade dålig hy, gick förbi mig.dom var rätt vackra båda. och dom såg väldigt bestämda ut. litet bistra. dom såg inte mig. inte för att jag ville eller ens tänkte att dom borde ha sett mig. dom hade helt andra saker på hjärnan. dom hade inte tid att titta på rödhåriga "svenska" flickor. dom kunde ju inte ens veta att jag inte är svensk.
hursomhelst.
jag tänkte att det var SÅ starkt. dom lever verkligen. samtidigt är det hemskt. ett folk som aldrig har haft rätt till ett eget land. nu känner jag inte till deras situation sådär jättebra. om ens alls för att vara ärlig. men jag har förstått att dom har kämpat för att få rätt till sitt land. en plats där dom har varit Gud vet hur länge. antagligen handlar det om en plats (mellan Irak, Turkiet och Iran?) där det knappast ens bor andra än kurder. Så för mig, jag är en väldigt plain lantis, känns det dumt och ologiskt att dom inte kan få rätt över detta område. Varför kan man inte bara säga att låt dom sköta det? och senn vara kompisar. exportera och importera lite grejer. åka o hälsa på varannn. käka på varandras restauranger. kanske bli kära i varandra, eller i varje fall bli vänner. varför ska det vara så svårt?

varför ska det vara så himla stort dethär med gränser?

finns dom mest i våra huvuden? och handlar det bara om pengar. Fy satan så tråkigt.

Men deras ansikten. jag glömmer dom inte.

Och jag vet hur det känns.

För varje gång jag läser eller hör om att ta tex Putin eller nån annan rysk person i hög maktposition säger nåt kritiskt eller politiskt misstänksamt om Finland känner jag kramper i magen. Då ska jag hem! Hem o försvara skogen. Eller jag vet inte vad det är som jag ska försvara? Men jag ska hem - dom ska inte komma o säga hur och vad vi ska göra, tänka och säga. Vi är fria. Och vi är goda. Då ska inte dom bråka. Jag växte upp i ett eget hemland. Ett land som jag vet att inte alltid var fritt. Ett land som har tillhört andra. Mina förfäder växte upp i ett land som inte var deras eget. Mina farföräldrar har varit med om krig. Det ska inte jag eller någon annan behöva vara med om. Och man ska inte behöva känna oro heller.

jag känner oro. jag kan se hur det lyser rött över Skepparegatan. Jag kan se hur det brinner. o tjuter. o folk springer.

kanske för att jag har sett så många filmer.

Och jag såg något i dom kurdiska unga männens ögon.
och jag hoppas att dom inte ska behöva åka och bråka.

(jag tänkte också på Sverige. Jag bor ju här. Och vi är många som bor här. från många olika länder. tänk om det skulle bli bråk här....det skulle vara riktigt helvetes sjukt)

Tuesday, 23 October 2007

I FINLAND HÖR OCH LÄSER MAN EN MASSA OM SVERIGE. NÄSTAN VARJE DAG SÄGS DET NÅT PÅ NYHETERNA.
I FINLAND ÄR MAN INTRESSERADE AV SVERIGE. AV SVENSK POLITIK, LAGAR OCH SEDER.
MAN VILL KANSKE LÄRA SIG NÅGOT PÅ GOTT OCH ONT.

jag ska bo vid Victoria Falls. Nära ett vattenhål där djur går o dricker.
först ska jag ha visum o vaccin o kanske malaria tabletter.

jag har varit där förr. var Livingstone och Stanley träffades. nån av dom var sjuk.
hoppas jag inte blir sjuk.

jag hade en tropisk sjukdom när jag var fyra. fick ofta springa på aurora sjukhus o bajsa i plastskålar.
hade också en mask som vanligtvis lever i hundar.

jag kanske är en hund.

hursomhelst.

jag fick läsa mina föräldrars zambia dagbok. och filma av en massa super8 film.
I flera dagar tänkte jag bara på Zambia och på hur mina föräldrar måste ha varit. hur dom kände sig.

Mamma var mest hemma. Men hon ville jobba också.
Hon gjorde det lite grann, tills hon märkte att min bror blev nervös o började stamma i skolan.
Och jag fick väl dendär hundmasken. Och rände iväg på byn trots min ringa ålder.

Alla finnar byggde bastun och min pappa rände på bastupartaj alltsomoftast vilket inte var så populärt i mammas ögon.

När hon var riktigt arg skrev hon på svenska.
hon verkade konstant vara på olika dieter. Fast det behövde hon nog inte.
Hon var ju hur snygg som helst.
En riktig beauty.

Tänk om hon var missnöjd med mig. Jag var ju alltid röd i ansiktet och såg ofta ut som att jag hade magkramper.
och mitt vita hår var kort och tufsigt.
Och jag vägrade ha på mej dom dyra strumpbyxorna från harrods.

Men nu ska jag åka dit igen.
Jag vet inte vad jag ska tycka och säga.
Kanske står jag bara helt tyst senn där på Kafoe road framför vårt gamla hus om det nu finns kvar.

Sunday, 7 October 2007

varje höst är det samma satans ullromantik och lantchich som dras fram. o på sommaren alla djävla blommor. och på vintern är det påpaltat med kosackmössor eller rejälä nordiska yllemössor. samma sak år ut och år in.
svampar o vilt och vårens fräscha grönsaker. ooh vad sparrisen är fin o mör såhär års!
Blir inte folk trötta på samma skit.
Samma spår. runt runt runt. ekorrhjul. köp lite höstlycka i höstens varma färger.
res i väg på vinterns sköna resor.

nähä.

jag sitter här i mina gamla silversockor från förra nyåret och äter just vad jag vill.
ICA kan se sig i röven med sina satans trattkantarelller för 286kr/kg.

Nu är det oktober, vilket innebär höst och jag äter sparris på burk från säkerligen våren 2001 skördat nånstans i ett fabriksliknande helvete i Sydspanien. Plockat av nån fattig rumän som blivit skitlycklig för att få jobba i Europa och köpa en Fiat Punto om 10 år.

TRÖTT TRÖTT TRÖTT.

o jag tänker inte äta nån helvetes KanJang eller annan äcklig kinesisk örtröra som har enligt bevis piggat upp kineser sedan Mingporslinet uppfanns.

Och jag vill inte gå o äta julbord.

Och jag vill inte köpa en ny fräck svart liten sexig sak till nyåret.
Och jag vill inte kåta upp min man i julens vackra röda spetsunderkläder.
Jag ska satan klä ut mig till julskinka o slåss på stan.

Eller så ska jag sitta här i mitt hem i Thoras gamla tofflor o läsa en bok från förra året, kanske rentav från förra helvetes århundradet och dricka nåt riktigt otrendigt som tex campari, lyssna på Vivaldis äckliga fyra årstider och sakta uppfinna en ny värld.



a new obsession.

queens. or wait.
searching for "queen" this is the first picture that pops up.

have a friend who calls herself queen of denmark.

heard that prince Carl Phillip has studied photography. he did a documentary series on homeless people in Stockholm.
I wonder how that worked practically.
Did his security guards follow him on the dark streets in the search of homelessness.
Or did he stage pictures back home at the castle?
Who were the models?

a friend said the pictures were quite good.
another friend said everybody should do a course in photography.
that it teaches us about life.

I'm going to work with photography soon again. at least one.
so watch out!

Thursday, 4 October 2007


looking for that one image.
know exactly what it looks like.
know evry nuance every detail.
drunk.

can not find pic.

well.

this laptop is too serious for that.

or, did I erase them?

why?

I miss the pic. miss the feeling.

remember your dream. keep on pushing.

well - now its me and a glass wine.

funny.
smug face.
never thought my life would be like this.
its not ending is it?

I dread that sometimes,

like the feeling that I wont be an old woman. And I do want to.
Am looking forward to it. Wondering what I will be like. Will I knit?
What kind of clothes will I wear? And my hair? Will I have hair?
Will I have a dog? what kind?

Or will I be just like I am now but with more wrinkles and saggy skin?
Will I still be aggressive? Drunk?

Oh, I wonder...

jag träffade honom första gången sådär 6 år sedan. då var han ännu ung. små aggressiv och tuff. han var kräsen och gillade mest ost och riktigt kött. han åt inte ens kalkonkorv. han älskade att gå ut. att dra i kopplet. spana efter harar och skälla våldsamt. jag minns hur hans lilla gråvita kropp spändes och darrade av spänning när vi såg en fälthare i parken.
Idag är han mest intresserad av mat, allt ätbart, snuskigt eller inte. han rotar i sopor och plockar upp all möjlig rutten föda i buskarna. han morrar och vägrar släppa ifrån sig sina stinkande byten.
jag undrar vad som skett?
varför påverkar åldern hans matvanor?

jag förstår ju att han inte orkar gå lika fort och långt som förr. och jag ser att han tydligt blivit gammal för att han inte hör mig komma in genom ytterdörren mer.
Åh, förr...då skulle han ha rusat fram redan vid ljudet av nyckeln som vrids om i låset. nu ligger han kvar o drömmer. är han redan på andra sidan?
vad händer på andra sidan?

och han sover länge. och djupt.
minns hur vi förr bråkade om sängplats. det var morr och skrik. jag skrek "vem betalar hyran här?" och han morrade...nu hör jag inget morr mer hur jag än knuffar hans lilla toviga gråvita hundkropp.

den gråvita kroppen som väcker mer och mer ömhet desto äldre och skörare den blir.
hans åldrande är fint. och det skall vara värdigt. egentligen vill jag inte bråka om allt äckligt han hittar i parken men kanske vill han just det - bli behandlad som den han var, den han är, en gråvit terrier.

Monday, 1 October 2007


nån konstig Frankrike grej på gång här märker jag.
plötsligt på några dagar blir man erbjuden residens i nån konsthåla 60min från paris och senn ringer det på mobilen när man är småfull o står med trini och naini utanför 54. o vips vet man att man är himla mycket inbjuden till nån flashig festival i Paris. Man svarar merci beaucoup o ler. nice!
den lille piska filmen är mina 1.13 min in the limelight. andy sa ju 5 men då har jag kanske 3.47min kvar. är lika med 3 nya videos....

Thursday, 27 September 2007


IMORGON 28.9 SKA VI KLÄ OSS RÖTT. FÖR MUNKARNA.

MENINGEN MED LIVET ÄR ATT SKAFFA SIG EN PERSONLIG MORAL SOM RESPEKTERAR NATUREN OCH MÄNNISKAN OCH SEDAN FÖLJA DEN.


Definitioner

Inkomitant skelning kan delas upp i

Paralytisk skelning
Mekanisk - restriktiv skelning
Orbital skelning
Om funktionen hos en eller flera ögonmuskler är helt utslagen talar man om paralys. Om funktionen delvis är utslagen kallas det i stället pares. Paralysen är komplett. Paresen är inkomplett.

Den paralytiska skelningen kan vara medfödd eller förvärvad. Paralys av någon av kranialnerverna benämns efter nervens namn (oculomotoriuspares, n. III; trochlearispares, n. IV; abducenspares, n.VI). Om inte alla ögonmuskler innerverade av n. oculomotorius är paralytiska bedöms paralysen som partiell.

Om alla extraokulära muskler är paralytiska talar man om extern oftalmoplegi.
Om de inre okulära musklerna är paralytiska kallas det intern oftalmoplegi.
Om både de yttre och inre ögonmusklerna är paralytiska har man en komplett oftalmoplegi.

Beroende på nivån på skadan kan neurogena paralyser delas upp i supranukleära, nukleära och infranukleära paralyser.

Direkt skada på muskeln benämns myogen paralys.

När själva muskeln eller dess antagonist är förändrad på ett sådant sätt att funktionen påverkas kallas det mekanisk eller restriktiv skelning för att skilja det från de paralytiska skelningarna definierade ovan.

Orbital skelning beror på förändringar i själva orbita som förhindrar symmetriska ögonrörelser och därför ger inkomitant skelning.

En mellangrupp mellan inkomitanta och komitanta skelningar är A- och V-syndrom vilket är en horisontell skelning med olika skelningsvinkel vid blick upp respektive ned. Detta föreligger i ungefär 20 % av de horisontella skelningarna (Costenbader 1964). Olika teorier om den bakomliggande orsaken har lanserats såsom över- respektive underfunktion av de sneda ögonmusklerna eller anatomiska anomalier i insertionerna av musklerna.

Lateral inkomitans kallar man det tillstånd där skelningsvinkeln vid intermittent exodeviation minskar vid sidoblick. Detta kan påvisas hos cirka 50 % av dessa patienter (Moore 1969).



Epidemiologi

Inkomitant skelning är betydligt vanligare hos vuxna än hos barn. Förvärvad abducenspares hos äldre är allra vanligast (se tabell nedan). Om även A- och V-mönster vid esotropier och exotropier respektive lateral inkomitans vid uppmätning av skelningsvinklar i primärposition respektive sidoblick räknas in ökar naturligtvis antalet inkomitanta skelningar ytterligare. Hos 4278 vuxna med kranialnervs-pares fördelade sig orsakerna i procent enligt nedan (Richards et al. 1992):

Orsak n.III n.IV n.VI
(n=1130) (n=578) (n=1918)
Skalltrauma 15 29 15
Tumör 12 5 21
Aneurysm 16 0,8 0,3
Kärlsjd 20 18 12
Okänd 24 32 30
Annat 13 15 21

Hos barn är mindre än 1% av de medfödda skelningarna inkomitanta. Den absoluta majoriteten bland de inkomitanta skelningarna hos barn består då av Duanes syndrom (0,84%). Resterande fall kan vara Möbius syndrom respektive Browns syndrom.

Även hos barn med med eso- och exo-tropier förekommer naturligtvis A- och V-syndrom respektive lateral inkomitans.

Vid en sammanställning av 160 fall av förvärvad ögonmuskelparalys hos barn var mer än hälften abducenspares. En fjärdedel var oculomotoriuspares och en fjärdedel var antingen blandade pareser eller trochlearispares (Kodsi & Younge 1992).



Etiologi och patogenes

Kongenital paralys kan vara orsakad av en utvecklingsrubbning såsom Duanes, Möbius eller Browns syndrom.

Duanes retraktionssyndrom beskrevs redan under 1800-talet av Türk och Stilling. Duane sammanställde 1905 femtiofyra fall (Duane 1905). Olika strukturanomalier finns beskrivna vid Duanes syndrom t.ex. att m. rectus medialis fäster längre bak på ögongloben, att m. rectus lateralis saknar elasticitet eller att det förekommer extra fibrösa stråk som påverkar motiliteten.

Paradoxal innervation kunde påvisas med EMG, där m. rectus medialis hade normalt EMG medan m. rectus lateralis hade abnormt EMG (Scott & Wong 1972). Vid en postmortem undersökning av en patient med bilateralt Duanes syndrom fann man avsaknad av båda abducenskärnorna med innervation av båda m. rectus lateralis från grenar av n. oculomotorius (Hotchkiss et al. 1980). Thalidomidexposition under dag 20-24 av graviditeten resulterar i Duanes syndrom hos åtminstone 30% (Strömland & Miller 1993). Det skulle tala för en tidig skada på celler predestinerade för hjärnstamskärnorna med ett försök till en reparativ process (Miller 1992). Fall av förvärvat Duane syndrom hos en patient med hjärnstamstumör respektive fall efter skallskada finns beskrivna (Otradovec 1968). Duanes syndrom förekommer också vid fetalt alkoholsyndrom (Holzman et al. 1990). Många rapporter finns om associerade ögonmissbildningar. Hos cirka 30-50% av patienterna finns även andra utvecklingsrubbningar såsom association med Goldenhar syndrom, örondeformiteter, cervikal spina bifida, läppgomspalt, ansiktsanomalier och missbildningar av armar och ben. Omkring 10% av patienterna med Duanes syndrom är döva (Ro 1990).

Möbius syndrom beskrevs av von Graefe 1880 och av Möbius 1888 (Möbius 1888). Dominant nedärvning har beskrivits, liksom en deletion på kromosom 13. Postmortemundersökningar har visat agenesi av sjätte, sjunde och tolfte kranialnervskärnan (Towfighi et al. 1979). En anledning kan vara en ischemisk insult i fosterstadiet. En del patienter har också uppvisat medellinjesdefekter. Även hjärnstamsanomalier finns associerade.

Browns syndrom beskrevs 1950 (Brown 1950). Förekommer oftast isolerat, men enstaka familjära fall finns beskrivna. Syndromet är oftast ensidigt, men cirka 10% av fallen är dubbelsidiga. Olika förklaringar till tillståndet finns beskrivna. Stram sena till m. obliqus superior kongenitalt eller iatrogent är en förklaring. Förtjockning eller restriktion i vävnaderna runt senan en annan. Dessutom förtjockning av muskeln vid trochlean eller inflammation i trochlean eller dess omgivning. Slutligen finns trauma eller utvecklingsanomali beskrivna.

Förvärvad paralys kan orsakas av trauma, infektion, inflammation, kärlsjukdomar, tumörer eller degenerativa processer.

Paralys av n. oculomotorius. Paralysen kan vara partiell eller total. Partiell paralys omfattar oftast m. rectus superior eller m. rectus inferior (von Noorden 1991). Paralysen kan vara kongenital (Victor 1976) vilket är mycket ovanligt. Den är då oftast ensidig. Majoriteten av fallen är förvärvade och orsakas då av trauma, infektion (t.ex. bakteriell meningit), tumör, aneurysm eller diabetes mellitus.

Paralys av n. trochlearis. Denna paralys är oftast kongenital. Annars uppstår den efter skalltrauma (hjärnskakning eller direkt skada på trochlean). Anatomiska faktorer kan ha betydelse t.ex. att senan saknas eller fäster i Tenons kapsel (Helveston et al. 1992). Enstaka idiopatiska eller neurologiska fall finns beskrivna. Vid Goldenhar syndrom finns avsaknad av kärnan till n. trochlearis beskriven.

Paralys av n. abducens. Detta är den vanligaste paresen hos vuxna. Den är oftast orsakad av diabetes mellitus, hypertoni och/eller arterioscleros.

Hos barn är den oftast kongenital. Vid förvärvad pares hos barn är det vanligast med trauma. Därefter kommer tumörgenes t.ex. pontint gliom. Oftast har barnen flera neurologiska symtom parallellt. Förhöjt intrakraniellt tryck kan också ge abducenspares. Hos barn finns även benign recidiverande abducenspares (Verslype 1990). Den kan bero på borreliainfektion, meningit eller MS.

Mekanisk eller restriktiv skelning kan orsakas av orbitafrakturer, endokrin oftalmopati, fibros av extraokulära muskler, adherenssyndrom, metastaser och akut orbital myosit.

Orbitafrakturer "orbital blow-out" beskrevs 1957 (Smith & Regan 1957). Intryckning av ögongloben får vanligen det tunna orbitagolvet att brista och orbitavävnaderna prolaberar ned i sinus maxillaris. Även tryck mot nedre orbitakanten kan åstadkomma detta. Orbital vävnad inklusive m. rectus inferior kläms in i frakturen. Enstaka gånger fås fraktur av mediala orbitaväggen in mot ethmoidalsinus med inklämning av m. rectus medialis i frakturen. Då kan också ett krepiterande subkutant emfysem uppstå. Frakturen i mediala orbitaväggen kan också uppstå sekundärt till kirurgi i ethmoidalsinus.

Endokrin oftalmopati är en autoimmun inflammatorisk sjukdom som uppstår sekundärt till thyreoideasjukdom. Tillståndet drabbar oftast kvinnor i medelåldern och anses bero på att glukosamminoglukaner lagras upp i bindväven i det orbitala fettet och i de extraokulära musklerna (Campbell 1984). Svullnad och inflammation ökar förtjockningen och minskar elasticiteten hos musklerna. Oftast involveras m. rectus inferior och m. rectus medialis.

Fibros av extraokulära muskler. Vanligen en kongenital, dominant ärftlig form men även sporadiska fall finns beskrivna. Muskelfibrerna är histologiskt ersatta av fibrös vävnad (Engle et al. 1994).

Strabismus fixus där m. rectus medialis är ersatt av fibrös vävnad och ögonen står i maximal adduktion är också ett kongenitalt tillstånd.

Adherenssyndrom är en utvecklingsanomali där skidorna på m. rectus superior och m. obliqus superior respektive m. rectus lateralis och m. obliqus inferior är adherenta. Tillståndet är mycket ovanligt.

Metastaser i apex orbita kan ge mekanisk inskränkning av motiliteten hos ögat.

Orbital myosit har troligen immunologisk bakgrund. Det tillhör gruppen orbitala pseudotumörer. Patienterna har kraftig motilitetsinskränkning i engagerade muskler.

Orbital skelning kan orsakas av anomalier i orbita eller ansiktsskelettet till exempel kraniofaciala dysostoser. Även gravmyopa, kraftigt förlängda ögon kan ge inklämning av m. rectus lateralis mot orbitaväggen med restriktiv skelning som följd.



Symptom och klinisk bild

Hos barn är det oftast föräldrarna som observerat att barnets ögon inte är parallella eller att ögonen inte rör sig symmetriskt. Ibland har de också observerat abnorm huvudhållning hos barnet. Ovanligare är tecken till diplopi eftersom barnet snabbt supprimerar dubbelbilden, om den inte går att eliminera med huvudhållning. Barnen kan även utveckla regional suppression i delar av synfältet. Amblyopi utvecklas hos barn som inte har enkelseende i någon blickriktning. Det är viktigt att komma ihåg att det amblyopa ögat inte behöver vara det sjuka ögat. En del barn fixerar med det paretiska ögat för att öka avståndet mellan dubbelbilderna.

De vanligaste anledningarna till tvångshållning hos barn är pares av m. obl. sup. följt av pares av m. rect. lat., Duanes och Browns syndrom samt idiopatisk kongenital nystagmus (Kraft et al. 1992).

Förvärvad paralytisk strabism hos vuxna uppvisar ett dynamiskt förlopp. Den debuterar med plötsligt insättande diplopi. Den eller de paralytiska musklerna är svaga och antagonisterna uppvisar överfunktion. Så småningom utvecklas kontrakturer i antagonisterna vilket man kan se histologiskt i form av atrofi av muskelfibrerna och hyalinisering av normal muskelvävnad. Kontrakturerna leder till ökad komitans ("spread of comitans"), vilket kan överskugga den primära paresen.

Patienterna uppvisar ibland okulär torticollis, där de håller huvudet så att den paretiska muskeln inte behöver träda i funktion. Om dubbelseendet inte kan undvikas håller en del patienter huvudet åt andra hållet för att öka avståndet mellan dubbelbilderna. Okulär torticollis ses sällan före 18 månaders ålder, medan icke okulär torticollis beroende på missbildade halskotor eller fibros i m. sternocleidomastoideus oftast ses före 6 månaders ålder.

Patienter med färska pareser uppvisar också felpekning, d.v.s. med det friska ögat förtäckt pekar patienten bredvid föremålet åt den sjuka muskelns dragriktning.

Duanes syndrom delas i tre typer efter symptomatologin.

Typ I har minimal abduktionsförmåga av ögat men nästan normal adduktion. Retraktion av ögat vid adduktion. Vidgning av ögonspringan vid abduktion (bild 1).

Typ II har minimal adduktionsförmåga av ögat men nästan normal abduktion. Ögat står i exotropi. Vid adduktion fås retraktion av ögongloben.

Typ III har inskränkt både abduktion och adduktionsförmåga. Ögat retraheras vid adduktion.

Typ I är den i särklass vanligaste och svarar för nästan 80% av fallen. Duanes syndrom är bilateralt i 15-20% av fallen. Det drabbar oftare vänster öga när det är ensidigt. Det är vanligare hos kvinnor än män.

Möbius syndrom innebär bilateral abducenspares kombinerad med bilateral partiell facialispares. Facialis undre gren är bevarad med funktion i nedre delen av ansiktet. Ögonen undgår oftast uttorkningseffekter genom Bells fenomen. Manifest skelning i primärposition förekommer nästan alltid. Syndromet är ofta kombinerat med andra utvecklingsrubbningar såsom tungatrofi, pares av mjuka gommen, skelettdefekter och tanddefekter.

Browns syndrom. Oförmåga att höja det affekterade ögat i adduktion gör att patienterna ibland har huvudhållning för att hålla ögat i abduktion. De kan ibland också höja hakan. Om binokulariteten bryts framkommer en vertikal skelning där det friska ögat åker upp. Tillståndet är binokulärt i ungefär 10% av fallen.

Paralys av n. oculomotorius ger när den är komplett ett öga som står utåt nedåt med viss intorsion (bild 2a, bild 2b, bild 2c, bild 2d och bild 2e). Patienten har ptos, dilaterad pupill och kan inte ackommodera. Vid partiell oculomotoriuspares kan enstaka muskler vara involverade. Oftast är m. rectus superior eller m. rectus inferior involverade. Det är betydligt ovanligare med pares av bara m. rectus medialis och extremt ovanligt med isolerad pares av m. obliqus inferior. Vid aberrant regeneration av nerven kan man i stället få retraktion av övre ögonlocket. Vuxna har konstant dubbelseende om de inte har total ptos. Hos barn föreligger mycket stor risk för amblyopi.

Paralys av n. trochlearis ger huvudhållning med huvudet lutat åt det friska ögats håll. Om huvudet lutas åt andra hållet kommer höjdskelningen fram på grund av överfunktion av m. rectus superior (=Bielschowskys test) (Bild 3a, bild 3b och bild 3c). Patienterna har ofta astenopiska besvär, besvär av sin huvudhållning och ibland vertikal diplopi med sneda bilder. Det är viktigt att komma ihåg att upp till en tredjedel kan vara bilaterala. Vid en efteruppföljning av traumatisk trochlearispares visade sig 20% vara bilaterala (von Noorden 1986). Skall speciellt misstänkas vid stor excyklotorsion. Patienterna har positiv Bielschowsky åt båda hållen. Vuxna med kongenital trochlearispares har ofta ansiktsassymetri vilket eventuellt kan förhindras genom tidig operation. Typ och grad av trochlearispares kan klassificeras enligt Knapp i sju grupper beroende på i vilka blickriktningar hypertropin är störst, vilket har betydelse för behandlingen (Knapp 1971).

Paralys av n. abducens är den lättaste diagnosen. Patienten har ökande esotropi vid försök att abducera det sjuka ögat (Bild 4a, bild 4b och bild 4c). De har ofta ansiktet vridet åt den paretiska muskelns sida. Vid försök till sidoblick uppkommer dubbelseende. På grund av överfunktion av samma ögas m. rectus medialis ofta esotropi även i primärposition. Så småningom uppkommer även kontraktur i m. rectus medialis.

Vid mekanisk/restriktiv skelning (Bild 5a, bild 5b och bild 5c) och orbital skelning fås motilitetsinskränkning motsvarande den eller de engagerade ögonmusklerna, vilket kan bekräftas genom "forced duction" test. Synergisten på andra ögat får ofta en överfunktion enligt Herings lag om lika innervation av synergister, vilket kan förvilla bilden.



Utredning och diagnostik

Det är viktigt att genom anamnes och undersökning skilja på kongenitala respektive förvärvade tillstånd. Det är också viktigt att skilja neurogena orsaker från mekaniska eftersom behandlingen är helt olika.

När det gäller mindre barn har föräldrarna vanligen upptäckt att ögonen eller ögonlocket inte rör sig normalt eller att pupillerna är olikstora. Äldre barn och vuxna beskriver dubbelseende. Många försöker occludera ett öga genom att blunda eller täcka för det, eller intaga en bestämd huvudhållning för att behålla enkelseendet.

Färska tillstånd är lättare att diagnosticera än tillstånd som stått länge på grund av sekundära kontrakturer i antagonister och överfunktion i synergister ("spread of comitance"). Viktigt att undersöka motiliteten i alla blickriktningar och mäta upp skelningsvinklar med friska respektive paretiska ögat fixerande. Deviationen med paretiska ögat fixerande är alltid större än med friska ögat fixerande enligt Herings lag.

Dokumentation med Lees skärm är värdefull. Det är också kartläggning av diplopiutbredning med binokulärt blickfält i perimeter.

Det är viktigt att notera och beskriva eventuell huvudhållning och att göra mätningar med huvudet i primärposition.

"Forced duction test" = traktionstest kan utföras i lokalanestesi på vuxna och äldre barn. Man bedövar ögat med lidokain och för sedan ögat med två klopincetter åt motsatt håll mot det misstänkta mekaniska hindret. På mindre barn krävs narkos. Kooperativa vuxna kan också försöka flytta ögonen i en paretisk muskels dragriktning medan man håller i ögat med pincetter. Man kan då skilja pares från paralys.

Vid kongenitala tillstånd är det viktigt att tänka på att det kan finnas associerade utvecklingsrubbningar till exempel dövhet vid Duanes syndrom, uppfödningssvårigheter vid Möbius syndrom etc.

Vid nytillkommen inkomitant skelning måste man utreda orsaken. Infektioner? Huvudvärk? Feber? Mediciner som kan orsaka förhöjt intrakraniellt tryck? Skalltrauma? Trauma mot ögat eller orbita? Remittera vid behov till neuroradiolog (datortomografi respektive magnetkamera-undersökning kan ofta påvisa t.ex. förtjockade ögonmuskler), neurolog, medicinare etc. för fortsatt utredning och ev. terapi.

Differentialdiagnoser:

Duanes syndrom kan förväxlas med blow-out fraktur av mediala orbitaväggen. Även metastaser och trauma mot m. rectus lateralis kan likna Duane.
Browns syndrom kan förväxlas med pares av m. obliqus inferior. Diagnosen säkerställs genom traktionstest vilken visar restriktion vid Browns syndrom men inte vid pares av m. obliqus inferior.
Pares av m. rectus superior kan likna orbitagolvfraktur eller myosit i m. rectus inferior. Skiljs genom traktionstest vilken visar restriktion uppåt när m. rectus inferior är inklämd eller förtjockad.
Pares av m. rectus medialis kan likna intern oftalmoplegi. Vid intern oftalmoplegi ser man nystagmus hos det abducerande ögat.
Pares av m. obliqus inferior kan likna Browns syndrom. Se ovan.
Abducenspares kan förväxlas med Duanes retraktionssyndrom, nystagmus blockeringssyndrom och korsfixerande esotropi. Det är viktigt att ha alla dessa tillstånd i åtanke vid stora esotropier.
Orbitagolvfraktur kan förväxlas med fibros i muskeln, endokrin myopati respektive pares av båda höjarna (double elevator paralysis).


Behandling

I första hand noggrann diagnos med utredning och eventuellt behandling av bakomliggande orsaker.

Hos barn måste man alltid beakta amblyopirisken och förebygga och behandla eventuell uppkommen amblyopi.

Alla refraktionsfel ska vara korrigerade före vinkelmätning.

Indikation för terapi är dubbelseende och/eller besvärande huvudhållning. Beroende på sysselsättning är enkelseende i ett område cirka 15 från primärposition ofta acceptabelt.

Färska pareser bör man avvakta med cirka 6-8 månader innan man korrigerar dem kirurgiskt. Under tiden får man försöka eliminera diplopin med prismor, vilket ofta kan vara svårt på storvinkliga inkomitanta skelningar. Då kan occlusion av ett öga i stället bli aktuellt. För att förhindra kontrakturutveckling kan också injektion av botulinumtoxin transkonjunktivalt i antagonisten vara aktuellt. Den kan ges i droppanestesi under EMG-kontroll på vuxna. På barn i generell anestesi. Injektionen orsakar paralys av muskeln genom att hindra acetylcholinfrisättningen vid motorändplattorna. Effekten är maximal efter 4-7 dagar, därefter sker en återhämtning de följande 4-16 veckorna. Fungerar allra bäst vid abducenspares. Emellertid har en prospektiv randomiserad studie, där man jämfört obehandlade och botulinumtoxinbehandlade abducenspareser, inte visat någon skillnad i tillfrisknande (Lee 1994). Den vanligaste biverkan av injektionen är spridning av toxinet till m. levator palpebra, och ptos rapporteras i ungefär 40% av fallen.

Om paresen eller paralysen varit stabil under 6-8 månader kan kirurgisk terapi övervägas. Resektion av den affekterade muskeln fungerar bara vid partiell pares. Vid allvarligare pares fordras försvagning av antagonisten och vid paralys eventuellt transposition av andra muskler.

Duanes syndrom behandlas kirurgiskt endast om binokulariteten är hotad eller om tvångshållningen för att behålla binokulariteten blir uttalad. Om patienten har esotropi i primärposition görs tillbakaläggning av m. rectus medialis (Typ I). Om patienten har exotropi i primärposition görs tillbakaläggning av m. rectus lateralis (Typ II). Vid upshot (ögat dras upp vid adduktion) respektive downshot (ögat dras ned vid adduktion) kan Fadenfixation ibland förbättra tillståndet kosmetiskt.

Möbius syndrom opereras oftast med stora tillbakaläggningar av m. rectus medialis. På grund av facialisparesen kan också lateral tarsorafi bli aktuell.

Browns syndrom har stor möjlighet till spontan förbättring (Waddell 1982). I 7-10 årsåldern kan ofta ett klick höras när senan passerar trochlea. Tros bero på embryonala septa som går sönder. Vid besvärande huvudhållning, vikande binokularitet och manifest vertikal skelning kan kirurgi bli aktuell. I första hand bör man då göra doserad tenotomi på senan till m. obliqus superior. Tenektomi av senan till m. obliqus superior vid mediala kanten av m. rectus superior kan också fungera. Ibland kan också tillbakaläggning av samma ögas m. obliqus inferior eller andra ögats m. rectus inferior behövas.

Vid total oculomotoriuspares är de kirurgiska möjligheterna begränsade. Maximal tillbakaläggning av m. rectus lateralis och maximal resektion av m. rectus medialis kan ställa ögat i primärposition med dålig motilitet förutom adduktionsförmåga. Tyvärr tenderar ögat att glida ut i exotropi igen. Genom att göra tenotomi på m. rectus lateralis och m. obliqus superior samt utföra muskeltransposition av m. rectus superior och m. rectus inferior till m. rectus medialis stannar ögat bättre kvar centrerat (von Noorden 1996).

Om oculomotoriusparesen är partiell är behandlingsmöjligheterna bättre. Man kan då utföra maximal tillbakaläggning av m. rectus lateralis (cirka 12 mm) och maximal resektion av m. rectus medialis (cirka 7 mm) och samtidigt flytta musklerna uppåt om ögat står nedåt.

Trochlearispares behandlas efter Knapps klassifikation (Knapp 1976). Vanligast är tillbakaläggning av samma ögas m. obliqus inferior, följt av veckning av den paretiska m. obliqus superior. Därefter tillbakaläggning av andra ögats m. rectus inferior. Åtminstone 50% behöver flera operationer.

Partiell abducenspares kan opereras med vanlig överdimensionerad tillbakaläggning av m. rectus medialis och resektion av m. rectus lateralis på det paretiska ögat. Om paresen är allvarligare kan detta kompletteras med tillbakaläggning och bakre fixation (Fadenfixation) av m. rectus medialis på det andra ögat. Om det föreligger en komplett paralys kan muskeltransposition av hela m. rectus superior och m. rectus inferior till m. rectus lateralis fäste (O'Connor 1921) eller temporala hälfterna (Hummelsheim 1907) eller sammanknytning med icke resorberbar sutur av halva muskelbredderna med m. rectus lateralis (Jensen 1964) förbättra tillståndet något. Ett alternativ är att utföra en kirurgisk transposition av m. rectus superior och m. rectus inferior till m. rectus lateralis och samtidigt ge en botulinuminjektion i m. rectus medialis (Rosenbaum 1991).

Om pares i båda höjarna eller båda sänkarna (double elevator eller double depressor paralysis) föreligger har transposition av de horisontella musklerna uppåt (Knapp 1969) eller nedåt (Dunlap 1971) god effekt. Om det har utvecklats kontraktur i m. rectus superior eller inferior bör dessa läggas tillbaka. Man måste dock avvakta minst ½ år för att inte riskera främre segmentischemi.

Vid säkerställda frakturer i orbita med risk för inklämning av orbital vävnad inklusive ögonmuskel bör man först noga överväga patientens symptom. Alla orbitagolvfrakturer medför inte diplopi. En del patienter med diplopi förbättras spontant inom ett par veckor. Även intraorbitala blödningar kan ge inskränkt elevation. Bra att följa patienten med binokulära blickfält. Om patienten fortfarande har diplopi efter två veckor är operation aktuell. Lämpligt att operera ihop med öronkollega eftersom man ibland kan behöva gå in via bihålan (Caldwell-Luc) och lyfta upp orbitalvävnaden. Rekonstruerar sedan orbitagolvet, ibland med hjälp av syntetiskt material. Om diplopin kvarstår efter operationen föreligger troligtvis en paralys hos muskeln, alternativt fibros i muskeln eller att inte all vävnad kunnat frias. Man kan då korrigera felställning vid blick ned på det friska ögat genom tillbakaläggning av m. rectus inferior eventuellt kombinerad med Fadenfixation.

Vid endokrin oftalmopati är det viktigt att invänta stabilt lugnt skede, med normalisering av den endokrina balansen genom behandling, och stabilt ögonstatus i minst 4-6 månader. Man kan initialt behandla med kortikosteroider, immunsuppression, strålbehandling och eventuellt dekompression. I lugnt skede kan man sedan operera med överdoserad tillbakaläggning av de strama musklerna eventuellt i justerbara suturer. Viktigt i så fall att sederingen i samband med anestesin är så lätt som möjligt så att suturerna går att justera helst inom 6 timmar. Om patientens normala arbetssituation innebär blickriktning nedåt är det viktigt att inte försvaga m. rectus inferior så mycket att blickriktning nedåt försvåras. Det är vanligt att flera operationer behövs, eftersom effekten ofta är temporär.

Vid annan restriktiv skelning som fibros av extraokulära muskler och strabismus fixus får patienterna viss hjälp av stora tillbakaläggningar av de strama musklerna.

Vid grav myopi där m. rectus lateralis klämts mot orbitaväggen, fungerar operation av m. rectus lateralis med justerbara suturer bäst.

Centralisering av kirurgin respektive botulinumtoxinbehandlingen för de ovanligaste typerna av inkomitant skelning är önskvärd för att kunna samla erfarenhet och utvärdera resultaten av behandlingen.



Referenser

Brown H W. Congenital structural muscle anomalies. In Allen J H. Editor: Strabismus ophthalmic symposium I, St Louis 1950, Mosby Year Book Inc. p. 205.

Campbell R J. Pathology of Graves' ophthalmopathy. In Gorman C A, Waller R R and Dyer J A editors: The eye nad the orbit in thyroid disease. New York 1984 Raven Press.

Costenbader F D.: Introduction. In Symposium: the A and V patterns in strabismus. Trans Am Acad Ophthalmol Otolaryngol 1964; 68: 354

Duane A. Congenital defiency of abduction associated with impairment of adduction, retraction movements, contraction of the palpebral fissure and oblique movements of the eye. Arch Ophthalmol 1905; 34: 133.

Dunlap E. Vertical displacement of the horizontal recti. In: Burian H, Dunlap E, Dyer J, eds. Symposium on Strabismus. St Louis: CU Mosby, 1971, 1971: 307-29.

Engle E C, Kunkel L M, Specht L A, Beggs A H. Mapping a gene for kongenital fibroses of the extra-ocular muscles to the centromeric region of chromosome 12. Nature Genet 1994; 7: 69-73.

Goodman C R, Chabner E, Guyton D C. Should early strabismus surgery be performed to ocular torticollis to prevent facial assymetry? J Pediatr Ophthalmol Strabismus 1995; 32: 162-6.

Helveston E M, Krach D, Plager D A, Ellis F D. A new classification of superior oblique palsy based on congenital variations in the tendon. Ophthalmology 1992; 99: 1609-15.

Holzman A E, Chrousos G A, Kozma C, Traboulsi E I. Duane's retraction syndrome in the fetal alcohol syndrome (letter to the editor). Am J Ophthalmol 1990; 110: 565.

Hotchkiss M D, Miller N R, Clark A, Green W R. Bilateral Duane´s Retraction syndrom: a clinico-pathologic case report. Arch Ophthalmol 1980; 98: 870-4.

Hummelsheim E. Weitene Erfahrungen mit partieller Schnenüberpflanzung an den Augenmuskeln. Arch Augenheilk 1907; 62: 71-4.

Jensen C. Rectus muscle union: a new operation for paralysis of rectus muscles. Trans Pacific Coast Oto-Ophthalmol Soc 1964; 45: 359-84.

Knapp P, Moore S. Diagnosis and surgical options in superior oblique surgery. Int Ophthalmol Clin 1976, 16 137.

Knapp P. Diagnoses and surgical treatment of hypertropia. Am Orthopt J 1971; 21: 29.

Knapp P. The surgical treatment of double elevator paralysis. Trans Am Acad Ophthalmol 1969; 67: 304.

Kodsi S, Younge B. Acquired oculomotor, trochlea and abducent cranial nerve palsies in pediatric patients. Am J Ophthalmol 1992; 114: 568-74.

Kraft S P, O'Donoghue E P, Roarty J D. Improvement of compensatory head postures after strabismus surgery. Ophthalmology 1992; 99: 1301-8.

Lee J, Harris S, Cohen J, Cooper K, MacEwen C, Jones S. Results of a prospective randomized trial of botulinum toxin therapy in acute unilateral sixth nerve palsy. J Pediatr Ophthalmol Strabismus 1994; 31: 283.

Miller M T. Ocular teratology. Observations, speculations, questions, principles re-affirmed. Eye 1992; 2: 177-80.

Moore S. The prognostic value of lateral measurements in intermittent exotropia. Am Orthopt J 1969; 19: 69

Möbius P J. Über angeborene doppelseitige Abducens-Facialis Lähmung. Münchener Med Wochenschr 1888; 35:91.

O'Connor R. Transplantation of ocular muscles. Am J Ophthalmol 1921; 4: 838-41.

Otradovec J. Ein beiderseitiges Duane-Syndrom bei einem Hirnstammtumor. Klin Monatsbl. Augenheilkunde 1968; 153:686.

Richards B W, Jones F R, Younge B R. Causes and prognosis in 4278 cases of paralysis of the oculomotor, trochlear and abducens cranial nerves. Am J Ophthalmol 1992; 113: 489.

Ro A, Chernoff G, MacRae D, Orton R B, Cadera W. Auditory function in Duane's retraction syndrome. Am J Ophthalmol 1990; 109: 75.

Rosenbaum A, Kushner B, Kirschen D. Vertical rectus muscle transposition and botulinum toxin (oculinum) to medial rectus for abducens palsy. Arch Ophthalmol 1991 109 1345-6.

Scott A B, Wong G M. Duane's syndrom: an electromyographic study. Arch Ophthalmol 1972; 87: 140-7.

Sevel D. Browns syndrome-a possible etiology explained embryologically. J Pediatr Ophtalmol Strabismus 1981; 18: 26-31.

Smith B, Regan W F. Blow-out fracture of the orbit: mechanism and correction of internal orbital fracture. Am J Ophthalmol 1957; 44: 733.

Strömland K, Miller M T. Thalidomide embryopathy revisited 27 years later. Acta Ophthalmol 1993; 71: 238-45.

Towfighi J, Marks K, Palmer E, Vannucci R. Möbius syndrome: neuropathological observations. Acta Neuropathol (Berli) 1979; 48: 11-17.

Waddell E. Browns syndrome revisited. Br Orthop J 1982; 39: 17-21.

Verslype L M, Folk E R, Thoms M L. Recurrent sixth nerve palsy. Am Orthopt J 1990; 40: 76.

Victor D I. The diagnosis of congenital unilateral third-nerve palsy. Brain 1976; 99: 711-18.

Volpe N J, Lessell S. Remitting sixth nerve palsy in skull base tumors. Arch Ophthalmol 1993; 11: 1391.

von Noorden G K, Hansell R. Clinical characteristics and treatment of isolated inferior rectus paralysis. Ophthalmology 1991; 98: 253.

von Noorden G K, Murray E, Wong S Y. Superior oblique paralysis. A review of 270 cases. Arch Ophthalmol 1986; 104: 1771.

von Noorden G K. Indications of the posterior fixation operation in strabismus. Ophthalmology 1978; 85: 512-20.



Dokumentinformation

Institution: Sveriges ögonläkarförening
Titel: Paralytisk och Mekanisk skelning
Dokumentdatum: 2000-05-19 (genomgånget utan ändringar)
Publiceringsdatum (Internet): 2000-05-22
Version: 3.0
Publiceringshistorik: Version 2.0 publ. 990520
Version 1.0 publ. 980313
Bibliografisk referens:
Personlig huvudman /
Huvudexpert: Ulla Kugelberg
S:t Eriks ögonsjukhus
Polhemsgatan 50
112 82 Stockholm
Dokumenttyp: State of the Art
Diagnos (ICD9): 378
Diagnos (ICD10): H25, H26, H28
Åtgärdskod (ICD9):
Åtgärdskod (ICD10):


För dig utan ramar: Hemsidan | Innehållsförteckning

Denna webbplats använder inte cookies. © Sveriges ögonläkarförening 1996-2007. Webbmaster.

besökare sedan 16/1 2005.

Sunday, 23 September 2007


Did you ever even ask me.
I just went along.

And sitting in the toilet I told myself
“jokes aren’t always mean but they all mean”

I should have been S T R O N G E R.

SHOULDAWOULDACOULDA





I AM THE JOKE.

and I can’t laugh anymore as I used to.





thought you were something.

T H O U G H T i was someone.

Standing there with tears in your face.
running into the sea, becoming water.

becoming nothing.

only lame perhaps.



this empty supermarket.

why am I here?

a something nobody wants to visit.
deserted in an empty place.
no heart.
no growing.
no nothing.

nothingness is that something?

would you come and see me?
explore what I have in storage?
little tins on empty shelf.

or would you just walk by because you thought I looked dull.
that I had NOTHING to offer.
or did you even see me when passing by?

and I was OPEN 24h a day.

massören

Olin ollut samassa työssä kolme vuotta kun hän saapui.

Ei. ei sittenkään.

Hon arbetade som massör. Hade ett eget företag. Körde med sin lilla bil till sina klienter. Oftast bestod dessa av företag som köpte hennes tjänster. Tjänster, hon smålog åt det. Hon masserade alltifrån företagschefer och politiker till receptionister och budbärare. Från hög till låg...Härlig var jorden.
Hon hade speciellt varma händer. Mjuka men samtidigt hårda. Med fingerspetsarnas mjuka cirkulerande rörelser kunde hon få sin patient i djup sömn. Med de starka handflatornas tryck kunde hon krama om och mjuka upp muskler som spänt sig.

upp upp längs ryggraden. kota efter kota. kläm, mjuka upp och tryck.
ett hårdare tryck kunde knäcka en kota.

Hon besatt oanad styrka.

Med sina händer kunde hon döda om hon så önskade.

men det bästa och mest skrämmande av allt var informationen som flödade genom kotor, fibrer, nerver och hud blixtsnabbt in i hennes medvetande. Hon kunde läsa hans tankar. Hon kunde bli honom genom sin handflata. Hon kunde känna exakt som han.

Thursday, 13 September 2007

MITÄ AJATTELIN TÄNÄÄN

det finns en krönika i NYT liite i Helsinki som heter så.
typ "vad tänkte jag på idag".

tänkte på den idag.

och att jag tänker mycket. det låter ju väldigt smart.
men så är jag ju det också.

Nå, well. tänkte också att det skulle vara roligt att skriva en sådan kolumn. krönika.
Men på vilket språk?

Jag skriver bäst på svenska. eller smidigast. tyvärr är det så.
svenska är inte lika vackert som finska.
inte lika melodiskt. långa vokaler är ... bara...
niin kauniita. kauneinta päällä maan.

vackra.

det känns som att det är lättare att skriva mer känslosamt på finska. få fram mer känslotillstånd.
svenskan känns så metodisk. så funktionell. och stram.

vilket satans tjat,

jag kanske kan blanda.
anyhow.

jag tänkte på bussen idag.
tänkte på resor. resor vi gör till oika länder. mestadels tänkte jag på konkreta turistresor.
och det började nog med att jag av någon anledning funderade på fientlighet mot andra kulturer, folk.
och det tänkte jag på för att jag läst om Ramadan i alla dagens tidningar. och för att det satt en snäppet mörkare man i svart läderrock framför mig. och han pratade i telefon. och jag funderade på vilket språk han talade.
kom fram till att det kanske var polska.
och då tänkte jag på östeuropa. och att det av någon anledning inte är så populärt i Sverige.
Jga hört det ofta.
Som tex att någon matskribent eller tv kock eller vad det nu var för en MATpersonlighet som uttryckte sig om olika länder och mat. Denne MAT typ sa att det värsta hon hade ätit var nånslags paj med gräddfil i Ryssland. Svenskar älskar ITALIEN.
Hon sa så. Och det vet vi ju.

Men älska Italien? Vad exakt är det vi, man älskar? maten ja, den är ju lätt att gilla.

älskar man bara det vackra? typ Rom, Venedig? UPPLEV DET BÄSTA AV ITALIEN!!!!!!!
Men känner man Italien på riktigt? Och ja, man har sett alla piazzor och trappor o ätit alla pastor o kan säga ciao...men har man träffat någon på riktigt? kan man gilla det som inte är så attraktivt? kan man gilla italienska tv-såpor? Italienska AMS?
Gillar man ens italiensk folkdans eller samtidkonst?

och ta senn Thailand.....det blir bara värre.
Ärligt sagt; åker inte folk dit bara för att det är så skönt o varmt o rent o billigt. god mat och snälla thailändare är ett plus givetvis.

Och nej tack, inga problem tack!

Jag vill inte åka till Thailand.
Jag vill inte ligga på en vit strand bredvid en europe som knullar unga flickor och barn och bli uppassad av en vänlig thailändare som inte snor min plånbok.
Missförstå mig inte. Jag VILL gärna vara i Thailand. det är säkert fint.

senn tänkter jag på Norden. och varför tyskar gillar Norden. Dom gör det nog inte för vår folkdans.

och jag var på Cypern. för att dom äter haloumi och gillar katter. men det kändes som att vara i Manchester i fint väder med tursamt några fina cypriotiska restauranger.

När jag var 17 var jag också på Cypern. Jag spelade biljard med en man på en klubb. och såg en lokal basket match. och fick åka bil med hotellets nattvakt. han var basketlagets tränare. Epharisto till honom.

Monday, 10 September 2007

I realize I only write about myself. and what evolves in my head, which is not that much.

its sad.

I should reflect more about what happens around me, about what I read and see and experience.

Today I was staring at a boy in the tram. Actually at two boys, two girls and at an old ladys shoes/ankles.

that's sad too.

I experienced the feeling of being old. Old people stare. and kids before they turn ten and become concerned with what other people think of them. it's about awareness. I guess (nice rhime?)

well, I was mostly staring at one boy. He reminded me of something. i could remember how it must have been to be 16.
And I wonderd what kind of socks this boy had. dirty shouldbewhite tube ones. perhaps. or different ones.

I was at work to, to earn money. the best moment was going to the toilet at a coffeebreak. I wanted to bring a magazine but didn't dare. So I did a game I often play. It goes like this, find some text, i.e on a soapbottle and come up with i.e famous actors for each letter as fast as you can. You could time it with your peeingspeed. that's is the hardcore version.

Sometimes I just check the transalations on soaps etc. amusing.

I somewhat panicked on the tram home. I thought about age after staring at that boy.
I thought that that normally people work in order to get nice lifes. They sort of prepare for getting old.
When you are young life is about having fun and exiting times. And being wanted.
When you get older those things change.
You have too much money to experience real exitment and getting cheap beer is not fun anymore.
And there are not so many out there that honestly WANT you, except your children if you managed to have any. and they mostly want your money.

anyhow...so the panich sprang out from that idea of preparing. I haven't prepared anything for anything.
I just dwell...
And soon I'll be 60something and probably dwell...

Am I happy dwelling? that is kind of the question of today.

You?

Saturday, 1 September 2007

jag är på någonslagsfest. en massa människor jag känner. min mamma, olle och jag sitter vid ett bord i mobileboxen o röker. min mamma har en macDonalds t-shirt på sig. olle o hon verkar inte gilla varann.
Jag blir lite stressad över det o säger nåt i stil med att jag var så osäker som barn o min mamma tittar på mej o säger att det var du inte alls. o jag blir arg o säger att hon inte vet nåt, att det gick över i gymnasiet. hon ser ut som att hon inte känner mej. olle bara stirrar o röker...
efter detta ska jag boka nån biljett med thora o vi går till receptionen i Gothia towers. där pekar kvinnan på en grupp kvinnor som står vid en soffgrupp. dom ska kunna hjälpa oss. vid första ögonkastet ser dom jättevackra ut, klädda i dramatiska vackra klänningar o en massa smink. som divor...men senn ser man att dom är galna. en kvinna står o gömmer sig bakom ett skirt draperi vid fönstret o plutar konstigt med läpparna o stirrar, senn springer hon fram o säger nåt obehgligt åt mej o när jag ska gå iväg sliter hon i mig. jag springer mot utgången o halvvägs griper en konstig dramatisk ung man tag i mig o säger att jag inte ska gå, att jag är dum om jag går. jag är livrädd för honom. bakom honom ser jag en sköterska i vitt rock med en spruta i handen. jag förstår att hålla den galna mannen mot mej med ryggen åt sköterksan så att han inte ska märka nåt. vi leker att vi dansar vals. o så kommer sköterskan med den enorma sprutan. o jag ser att det står "as LSD AIDS and HEROIN" på sprutan. den trycks in i den galna mannen o han lossar sitt grepp o faller mot marken gråtandes. jag springer ut o på gatan skriker jag ilsket o visar mittfingret. jag går iväg o märker att jag är vid ullevi vid nån gräsplan...

senn är jag hemma igen o mitt hem ser annorlunda ut. det är mycket större o bakom Gabos rum finns en utgång mot en brant gård med tallar o stenar. där står två skator o där finns en del svampar, men dom är oätliga.o jag känner mig rastlös för att det är svampsäsong.

hund med hängande tunga på olycksfallsplats.

(nu vet jag vad han gör där, han och hans hundpolare satt i en hundbur i bilen som krockade. husse skadades men hundarna klarade sig tack vare buren. inte illa. undrar bara vad han tänker.)

Thursday, 30 August 2007


...well, the party is over now.
exhibitions built and hung and openings boozed through.
thanks for coming.

JUST DET.

Där stod vi och hängde på konstmuseets trappa. satt, låg och rökte.
kaffe spilldes på Maris svarta bänk och överallt omkring.
Skatan gick omkring i vinden och väntade på samtal.
Konsthallsdörrarna öppnades och Hirschorn marscherade ut med sin stora svarta väska.
som en läkare i en gammal svartvit film.
Och lille skribeneten Ravini efter. klippetiklippetiklopp...

Dom stod bakom oss. Dunkade ryggar och skakade tass.
Deras aftershave gled in i näsborren.

Helt normalt men ändå.
Vi är konstslödder.
Event i sunkig trälåda på hjul som inte ens vänder sig.
En isländska i skatkostym.
Klart att Thomas inte vågade prata.
Och Ravinis skygglappar var klart välmonterade.Fastspända för att enkom fokusera STOR konst.
Till den grad att hon inte ens klarade av Kastellgatan.

Nå.
Nu är det ändå inte så illa att jag skulle vara utom mig av ilska och/eller besvikelse.
Så ingen behöver hänga läpp eller ens bråka.
Detta är bara en högst personlig kritisk överblick av den förgågna veckans händelser och ja, även en generell kritisk undran över saker o tings händelseförlopp.
Finns det ett överskott av händelser och utställningar och konstnärer och verk och alla vill ha sin del av uppmärksamheten och kritiken, eller ens omnämnandet (viktigt för självkänslan, är man inte med är man inte med).
Är det för mycket på en gång?
För mycket för publiken och ravinina att svälja?
Hänger dom inte med i takten?
Blir det så mycket av det goda att dom måste börja välja? Och bete sig löjligt åt.
Hänga efter enbart dom stora stjärnorna och göra alla små ilskna.
Vad händer senn när dom små blir stora?
Små hänger lätt läpp och kanske inte glömmer.
Stackars Ravinina och dom andra som inte såg. eller ens kom.

Minnet är långt.

Notera att Pålle inte nämndes med ett ord i texten.

Thursday, 2 August 2007



erkki juhani.

farfar.

minns honom dåligt. han var alltid på sjukhus när jag var barn.
Det luktade medicin och hans svarta hår var rufsigt och klibbade i pannan.
Ett av hans ben var borta. Minns att han visade.
1981 frågade han pappa om vi hade kommit till sjukhuset med häst.
- tulitekko hevosella?
och pappa skakade på huvudet.

Så farfar var ganska väck.
Senn begravdes han och farmor Bertta fick sedermera dricka sitt "Hopiatee"*** och skotta snö ensam.

Erkki var en väldigt bestämd man. och han köpte och sålde saker konstant.
Han var en diktator.
han bestämde när folk skulle gå o lägga sig.
han bara slog av tv'n och släckte ljusen och sa "hyvää yötä" och klev in i sin kammare. that's it, goodnight.

han sköt efter mina fastrars pojkvänner om dom kletade på hans flickor utan tillstånd. han körde moped och häst. Byggde hus och sålde hus.
och fick ett älgskinn av faster Tellervos beundrare.

han gillade inte heller min mor, för att hon talade svenska.
Tur att min bror föddes före mej.
Annars hade pappa blivit arvslös.
men på bilderna ser Erkki ändå rätt nöjd ut där han poserar med mig i famnen och min bror brevid sig. hoppas att jag rev honom i skäggstubben och jollrade "gubbfan".

Det var då, nu är nu.
men jag har hört att jag liknar honom.
på alla sätt...

undrar om man kan ta kontakt?



***silverte; hett vatten med socker.

på bilden ser vi farfars mor Aina.
Aina betyder alltid på finska.
vackert namn.
(Min mormor hette Unelma, det betyder dröm, fantasi...nåt ditåt.)


Aina var ordentlig och kristen. kanske väldigt kristen t. om.
Aina fick en massa barn. Men hon dog ung.
Så hennes man Iisakki skaffade en ny fru, Alma.
men Alma var inte populär. Ainas son Erkki, min farfar, tyckte inte om Alma.
Men Iisakki ville ha en ny fru.

Det verkar vimla av Anttin och Heikkin i släkten.
Men få av dom finns avbildade.

Inte ens farfarsfar Iisakki, bara hans bror. Som hette Antti.
Och han gifte sig aldrig. Sitter där på bilden med mustach och rejälä läderstövlar, lapikkaat, och ser bister ut.
Livet var nog bistert. Speciellt om man inte hade en fru.

Ainas syster margareta, marge, gifte sig aldrig heller.
Hon var också väldigt kristen, nån slags skolfröken.
Men min far minns henne. Marge.
Hon finns på nån bild. Ser väldigt söt ut.

Marges och Ainas pappa, Petrus/Pietari, kallades KaipoPekka, finns på en bild.
han ser också bister ut i sitt vita skägg.

Det finns en bild på honom.
En.

En. Och vi tror att gubben på bilden är han.

En bild.

En bild på En bister man.
Min farfarsmorsfar.

vad ska fok tro om mej?

Friday, 27 July 2007

thankyou for listening.

please take a seat.please take a seat.please take a seat.please take a seat.please take a seat.(robot voice)

you walk into a room which is dark. you have been told to take a seat. you hear a voice talking. its like a fucking circus. I don't know if Iike this. what am afraid of? myself? You are not going anywhere. I'm not going anywhere
Suddenly a light appears.a spotlight. while the voice says" it's like in a dream. suddenly the lights go on and you understand everything. you can see clearly. and it's not at all that nice.

You are still in a dark room. there are people around you. there is always people around you. sometimes you know them. sometimes you feel lonely in all those rooms. you don't know anybody.
Sometimes you know that all is staged. All the people are hired in. To keep up appearences. HAHAHA (surprise laugh. raw evil).By you parents.All boyfriends. all friends. even the pets.

this can go on for 15 seconds. and it can go on for hours.


and you're so afraid to go mad...all these paranoid thoughts.and then the white car comes and gets you. You have been thinking about going crazy so much that you have actually gone crazy for real. and then, yes, the white car comes...they lock you in. feed you with pills. but because the system sucks they treat you wrong and finally let you out cause another pscyho or smartass needs your place. so they let you out. and there you are then wandering about on the streets with uncombed hair and a strange glaring look in your eyes. but you know everything. you have it all inside your head - but nobody listens....and now you are lonely for real.

Thank you for listening. You can GO now. Please fill in the forms before you leave.
we need your names. ThankYou.

and remember: it's ok to be ugly but never stupid!


KEYWORDS

straightjacket
cirkus
symbols
paranoia
work
labor
chain
pills
madness
love
life

please fill in the form before leaving.(robot vocie)



Life is difficult. and the world is a quite sad place. mostly you go on living and not minding the state of the world. football seems more important than a civil war in Iraq or north korean robot stuff. but some of us do things. and feel agony. our brains are working on top speed. the hardrives are filled with information and eqvations. But its difficult to solve. it s a big jigsaw. lots of bits and pieces.

it's like in a dream. suddenly the lights go on and you understand everything. you can see clearly. and it's not nice.
LIGHTS....

we are dressed in straight jackets. that keep us from fidgeting. they control us.
but love. they feed us with love. stories of love. they keep us pondering about love. each individuals life - with love, future. families.
tits. bellies. skin. nails. hair. penis size. sex.
we are worried about our libido.

thankyou for listening.
man är ju arg ofta.

det krävs för att kunna känna äkta glädje.
helt realistiskt sett alltså.

ofta är man arg på bilister.
speciellt när man cyklar.
man vill visa fingret åt dom konstant.
och man spottar feta loskor efter dom.
man spänner musklerna och försöker se riktigt frisk ut.

så dom ska tycka skit.
och fatta att dom fetmar till.
och fatta att dom skitar ner.

det är mycket om detdär nu.
att skita ner.
att jorden är nerskitad. förstörd.
och därför regnar vi bort.
och på sunnny beach kokar dom bort.

det är inte roligt.

och "sejerna" och "grapparna" klagar över regnet.
man ska ha sol och bli brun.
så man drar till södern. och ska ha hotell med AC.

och nej.
JAG. är inte bättre. men jag har ett stort tungt satans lass till dåligt samvete.
kan inte sova om nätterna.
kämpar med att se rätsidan.
hoppas att det är normalt. regnet och skiten.

skaffade aldrig körkort.
så jag åker nästan aldrig bil.
undrar om min personlighet ändras då jag färdas i bil?
blir jag också aggressiv och tycker att feta tanter på cyklar ska hålla sig undan.

jag cyklar mycket.
varje dag.
flera gånger är jag nära döden. inte för att jag inte kan trafikregler.
jag är exemplarisk i trafik.
kunde transportera nyfödda bebisar ooch porslinskatter med mig.
jag stannar upp vid övergångsställen. väntar på att få ta mig över.
och när någon SER mig mimar jag MERCI. eller TACK. eller KIITTI VITUSTI SAATANA.
det sista om det regnar och/eller blåser djävligt.
det blir ofta det sista.
för det regnar ju hela tiden för att ni era lata djävlar satan ska sitta på era feta rövar och köra era äckliga perkeles plåtskitmetallskrotbilar till era äckliga onödigaasjobb.

Sunday, 22 July 2007

she is still young and beautiful

she has lost her husband.
they were married for ten years and had two children.
she is still young and beautiful.
at the funeral she wears a beautiful black dress and a black hat with a veil shading her face. we see her from a distance coming closer walking on the path
when she gets closer, stops and lifts the vail you can see her pale stern face. looking straight at the camera. beautiful and well painted. dark eyeshadow, rouge on the cheeks. blood red lipstick. lips not trembling. black around the eyes from pencil. long eyelashes. gaze straight. not blinking. no tears.
only perfect controlled beauty.

the camera slides away from her face. to black crows pecking on the ground. over to the grey skies. over the lawn and treetops. back to the woman standing below with a white flower in her hand. camera zooms in to her eyes. follows her gaze that moves from the ground to the skies. still no tears. zoom on left eye then right eye.
to the mouth. she is about to say something. CUT. back to her. she throws the flower on the ground turns and walks away.

this is a story about the tinyest girl ever.
her name was princess beatrix.
she was a shy girl.
wearing red shoes because she was forced to, and curly red hair on ponytail.
she'd walk barefeet up and down the corridors in her big house. not knowing what to do next. up and down up and down. she'd wait to see a frog to kiss. but there was never a frog. not even in the pond in the garden behind the house.
the house belonged to her husband the biggest man ever.
he was a nice man, at least everybody thought so.
but the tiny girl had never asked for his hand. he had arranged everythign after rescueing her from getting lost in the enchanted forrest where she was found wandering about. nobody listened when she explained that she enjoyed the forrest. that she found it peaceful and relaxing to walk through the darkness, the smell of rottening wood and damp moss. that she felt alive in there. that she wanted to live and die laying on the moss watching the sunbeams hit through the branches. watching the stars at night. bathing in one of the thousand lakes. her dream was to build a little house on top of a hill that was right in the middle of the woods. there she would feel safe. roaming around daytime. playing with the fox and the rabbit. cooking sweet roots for dinner. have a cup of tea before nighttime. read a story out loud and fall asleep. relaxed for another day with the forrest and its thousand lakes.

lagförslag till regeringen

Ge cyklisterna morot.



för att minska förorenandet av vår miljö måste en del dramatiska åtgärder vidtas.
här följer ett enkelt förslag.

istället för att öka bensinskatt skall kollektiv och cykeltrafik förbättras.
enligt följande:


1.ge cyklister skattelättnader. alla som cyklar till och från arbetsplatser, skolor mm skall få skattelättnad, i form av tex lägre inkomstskatt.

2. höj inkomstskatten för dem som nyttjar bilen istället för att höja bensinskatt. genom att sänka bensinskatt råkar de mindre bemedlade illa ut. de förmögna kommer ändå att köra.

3. förbättra kollektivtrafik bussar, tåg och spårvagn. sänk priserna.

4. va fan. höj bensinpriset!

5. ställ ut en massa pumpstationer längs cykelvägar. bygg ut mer cykelväg. rensa dem från glas och skräp efter varje helg. lägg upp cykling som ett obligatoriskt skolämne.

6. bygg kabiner, eller hiss system vid områden som ligger högt uppe på berg eller dylikt.

7. tillåt cyklar på tåg.

8. förbjud bilism i innerstan. bygg parkeringshallar utanför centrum intill kollektiv trafik.

och soppan kokar.

en buljongtärning mot en liter vatten.
6 medelstora potatisar. vårlök. morot. fisk. gräddfil.

och soppan kokar.

och stumpan kan ej skjuta. schh....don't tell them.

men man kan resonera annorlunda.
att det är vackert.
att stumpan och en massa mammor inte kan skjuta.

- solklart, väser stumpan.

soppan kan hon koka men ej skjuta lerduvan eller nyttja slangbellan.
stumpan är inte våldsam.

bara när hon inte får som hon vill.


iiiiiihhhhh......

tacka gudarna att hon inte KAN skjuta.

Monday, 16 July 2007


söndag.

suo kuokka ja Jussi.

trevlig dag men ändå denna tråkiga söndagskänsla.
Och kan inte komma ifrån sorgsna tankar. om att jag aldrig kommer bli som ni.
att vi inte delar samma historia.
att ni kommer att sitta och skoja och ha det mysigt ihop i all evighet utan att jag hänger med. och jag lika bra kan stirra ut i höstregnet och tänka på det jag känner till.
byta plats då?

vill DU byta plats? vara den som frågar: vad var det för grej? kan det vara som KallePellelä som nittonhundraåttioåtta gjorde kakakakdksdksd...?

Fast du ville ju också säga kiitos åt Jari...

man orkar ett tag. och det tar tid att plugga in allt. om man ens orkar. men kanske det duger att man småler och lyssnar med ett halvt öra.
Men det är inte kul att inte få vara med.
Men så blir det stumpan när man väljer annat än det bekanta.

Ibland kan jag inte tala ert språk. fast det är nästan samma som mitt. jag känner mig klumpig. och senn lite stor och ful och tänker att jag bäst passar hemma på tjärret med hackan och Jussi.
eller. på Erkin pubi i Hagnäs.i en sliten röd soffa. med Juri, Pera och Tane.
Och så ber Juri mig senn ändå till slut att dra till Lumparland.

Vad ska vi göra för att bli jämställda?

Bo i Peru?
Eller Trondheim.
Reykjavik.
London.
Berlin.
Korsika.
Paralimni.



om man känner sig stor och lat finns risk för depression.
man får vara försiktig.
och se svart på vitt.
fråga sig vem man är, vart man är på väg och vart man vill vara på väg.

Am I getting what I want? Do I want what I'm getting?

Det är inte lätt att vara i 30års åldern.
Många hinder ska klaras.
Sazmhällets press kan kännas tungt att bära. Det sociala grupptrycket
kan ibland kännas överväldigande. Man vill fly och/eller låsa in sig.

Men det hjälper aldrig att sitta kvar och trycka.
Det bästa är att söka sig till andra i samma båt och inse att man inte är ensam.

Och senn fråga sig allt som oftast vad det är man vill.
Inte vad man tror att andra vill att man ska vilja.

I finland kan man heta vilja. det betyder sädesslag.

Friday, 6 July 2007

luffa

det är skönt.
att gå upp och äta frukost.

läsa tidning på veranda. i sol.

saknar inte stan. saknar inte överfulla stinkande soprum.

saknar inte allt jobb som måste göras.
allt som ska skrivas. o fixas.

jag ska inte åka hem mer.

jag ska ställa mig vid grusvägen med tummen upp.

jag ska luffa från här till dit var det än må vara.

hejdå akassa o alla andra bojor.

moimoi, lähden pohjoiskarjalaan.

Thursday, 28 June 2007




Vet inte vad fotografierna i min skiss ”är”, står för. Försöker reda ut VARFÖR jag har plockat ut ”just” dem. Det har jag ju gjort. Har skippat en hel del. Plockat in. Plockat ut. Och nu försökt ”se” dem. Se vad de kommunicerar. Vad jag ser i dem? Vad jag tror någon annan ser…där ljög jag. Det har jag inte sett.
Tyvärr är det ju så att bildskaparen ser andra saker än åskådaren. Som bildskapare minns jag ögonblicket, platsen. Det som egentligen skedde, det jag ville fånga eller helt enkelt det jag såg. Eller det min kamera o mitt klumpiga finger råkade exponera filmen med. Flera av bilderna är bilder jag inte innan intresserat mig för särskilt. Det är bilder som mitt öga ratat o gått förbi utan att stanna. Men varför intresserar dessa bilder mig nu? Vissa av bilderna har känts så slemmigt estetiska att jag mest mått illa av dem innan. >Varför mår jag inte längre lika illa? Är det en estetisk befrielseprocess eller?
Håller jag på att släppa något? Ska jag bli friare? Eller är det en återvändsgränd.blaah.
Anyway…soppan har kokat över och jag gör saker som känns bra och roliga. Jag hoppar från en sak till en annan och mitt huvud känns som en överfull mapp. Ett svällande arkiv av för mycket bråte, gamla dikter och skisser. Idéer som jag är osäker på. Idéer som är halvfärdiga. Idéer och idéer. Tankegångar. Försök till insikt och förståelse. Ibland idéer som vill omkullkasta allting. Anarkistiska tankar. Hat och glädje. En massa bråte med andra ord.

Fotografiska verk jag gjort tidigare har ofta visualiserat en tanke/tankar. Ibland har de varit fragment av en process; ett fejkat projekt – bilder och texter som har satts ihop för att bilda ett manus av något slag, idéer till scener. Detta har jag slagit samman och kallat för ett verk. Verket har aldrig visats på en utställning. Jag hann bli trött på fotografiet. Den tvådimensionella ytan som plötsligt kändes intetsägande. Så förbaskat tråkig. Kanske det var så. Varför har det NU ändrats? Varför känns inte dessa bilder tråkiga? Har jag sett något i bilderna jag inte kan beskriva? Är det ett förtydligande av en poäng jag har eller vad? Eller är de alla ursköna darlings jag borde ha ihjäl på direkten? Springa undan och släppa en bomb på? Eller ska jag säga att ”de står för mitt språk”?

Enkelt sagt är det en blandning av ”halvdåliga” bilder på människor: sittande vid bord, i fåtöljer, badkarskanter, parker och några hundar. Miljöbilder av en aningens öde platser, inte nödvändigtvis fula öde platser utan delvis halvfärdiga områden eller wastelands. Vackra träd. Vackert ljus. En massa himmel med dramatiska moln. Solljus. En blandning. I mitt tycke rätt vackra och melankoliska vyer. Litet dystra. Men ändå vackra. Ibland apokalyptiska. Ett riktig darling ord det där.haha.

Igår tog jag fram alla 30 bilder igen och tittade på dom. Försökte fatta. Förstod inte ett piss så jag tog pennan i vacker hand och rafsade ner impulsiva tankar som dök upp vid åsynen av varje bild. Jag höll på så i en god stund. Metodiskt tittade jag på bilden, skrev ner nåt och gick till följande bild. Planen var att urskilja en röd tråd med hjälp av de antecknade orden. Vilket jobb. Ord som dök upp ofta var ortnamn, namn på personer, besök, resa, ”kände mig” och apokalyptisk och ”var tvungen att ta ett kort”. Kanske titlen är helt på sin plats, I’ve seen Paris. Någonstans känner jag av en slags dokumentär av ett kringflackande liv, vänner som kommer och går, resor och känsla av ensamhet eller ostabilitet.
Jag har känt att jag lurar mig själv. Jag vill göra snygga fotografier, ställa ut dom på lyxiga gallerier och förhoppningsvis sälja några kort och håva in lite kosing. Konstnärligt och moraliskt lurar jag mig själv grundligt. Men jag har ju även genomskådat mig så nu kanske det inte ens blir av. Jag är ju för fan inte frisk i skallen. Men diplomat som man är så skall alla konflikter lösas. Så även denna och den bästa lösningen på detta trivia är att inte göra en klassisk fotoutställning utan istället arbeta ihop bilderna och funderingarna kring fotografiet till ett litterärt alster. Kanske finns det anlag för någon slags avhandling här? Man kan kalla det en slags personlig reflektion över fotografiet och dess problematik. Nu är det ju så att detta är högst personligt och antagligen finns det inte stora horder av folk som upplever samma sak. Eller?

Kanske mitt dilemma inte ens gäller enbart fotografiet. Det gäller nog hela djälva spektrat av etablissemanget och synen på konst.

I natt drömde jag om en konstdiskussion. En bekant konstnär beklagade sig över att matematiken gör ett så stort intrång i nutidskonsten. Jag ansåg också att det var jobbigt pga mina dåliga mattekunskaper. Dock hävdade jag att det inte var helt ointressant, formler är visuella och matematik och fysik är grundläggande element för hela vår existens. Going fast but where? Vad händer egentligen?
gröna handskar. långa.
gröna armar skär gurka i stora bitar med stor kniv.
klyver tomat i två halvor.
suger slufsar i sig tomat.

saften droppar.

planet@hotmail.com

calling God! ( recording of telephone call)
- hi God, this is Nina!
- I've been worried about these bad guys who are being naughty to the planet.
- you know the planet, she is my best friend and I don't like it when she's being bullied.
- what do you think I should do?
- is there anything I can do, I mean except from just being there for her?

- should I talk to these guys? I'm just afraid that they wont listen...
- they seem so selfabsorbed and I don't know - evil. Or perhaps they are somehow traumatized because they are so evil with the poor Planet.


(letter to the Planet - perhaps email?)

planet@hotmail.com

subject: I'm sorry...

Hi,

I know you haven't been really ok lately and I'm very sorry I haven't been able to help you enough. It's so sad, and it's breaking my heart.
How are you really doing? I mean really.
How's the cough?
I talked to God and he said all I could do was to pray but it doesn't seem enough.
Am a bit dissappointed with him. it is always the same story: pray child pray.
Well I'll try to think of something good.
Wait and see my friend!

stay tough & big hugs,
nina

ps. what are your plans for the summer?