fan det är snart ett år sedan jag var i afrika med familjen.
jag hade tänkt skriva nåt gnälligt om hur tiden går för fort och att jag nu sitter i denhär båten som jag sitter i. och att jag är förkyld och det är mörkt ute. och att jag bara ser några skittrista hus mittemot. inget annat.
att jag sitter här i min lite för låga stol o har ätit en sunkig Dr Oetker pizza som blev lite bränd för att jag pratade för länge med mamma om hur orolig jag är för vår gamla hund när mamma ska dra till Afrika o lämna hunden på en kennel. Han kanske dör där. När mamma är i Afrika. Jag hade tänkt skriva om Joy Division och om hur långsam jag alltid har varit när det gäller musik. och att jag läste om Kents nya box dom har gett ut. Och hur jag alltid har tänkt att Kent är som Sveriges U2 trots sina skogsfinnar. Senn kunde jag skriva lite om finnar.Om den där doktorn på tv som botar hudsjukdomar. Om Facebook.
Men så rapar jag högt och ser mig själv i fönstret och bestämmer mig för att se på TV istället.

trött på allt o alla......i konstSverige....

det finns en obeskrivbar trötthet på och i konstscenen i sverige.
den uttrycker sig eg som en lat vilja. man vill men orkar liksom inte. när det kommer till kritan så ger man helst upp. men man vill ändå ha utbudet och möjligheterna serverade.
ofta är det konstnärerna som också är idealister som orkar lite mer. det är de som driver projekt och utställningar mm. men hur länge ska de orka? de har ofta egna mer eller mindre framgångsrika karriärer på gång samtidigt som de vill verka på en lokal och internationell konstscen. Var och när de får sina inkomster ifrån är en annan intressant diskussion. Men det tröttar ut vem som helst.
Speciellt för att klimatet är lamt. Det svenska konst klimatet är stelt och lamt. Ofta också snobbigt, politiskt korrekt, försiktigt och jag vet inte, pretentiöst.....som att trendkänsligheten är extrem? jag har fel på många punkter och väldigt ofta, men detta är vad jag kan känna och uppleva ibland. Jag undrar varför det är så? det är ju inte den enskilde konstnärens problem? Men är den enskilde konstnären för trygg och kanske också rädd för att sticka ut? Man kan liksom inte sluta gosa eller?

jag gör copy paste copy paste. googlar o håller på.
hittar Myspace sidor med messages om fd mannen som är lärare.
hittar bilder på honom och hans vinnande citrontårta.

googlar vidare på migsjälv.
säger högt att jag är ego centrisk. har det kommit upp nåt nytt om mig?

nej, men jag bestämmer mig för att göra en copy från Amazon på texten som den kanadensiske skribenten skrev om mitt konstverk. Bara för att det kan vara bra att ha en copy som man kan paste'a.

tänker att jag har den fd mannen att tacka för konstverket som finns på Amazon.
öppnar ett nytt hotmail mail (tänkte först göra en Facebook message för på wall-to-wall skulle det bli för mycket text - men kom fram till att facebook är lite oprivat på nåt sätt så det får bli normal hotmail). börjar då paste'a in texten men det blir fult så jag gör flera olika copy's och pasteningar stycke för stycke. irriterades över att Safari på maccen inte kom ihåg den fd'as emailadress i to: fältet. den brukar minnas en massa gamla subjects lustigt nog men inte to:n trots att jag sände ett forwardat mail för bara en timme sedan utan att ha loggat ur.
inser att jag är dum ihuvudet som skall hålla på och skryta med detta och slutar genast paste'a. cancellerar mailet och loggar ur.

öppnar dock en blank sida i skrivtext och skriver detta för att det är såpass intressant samtidsdokumentation. skall publicera det på min blogg. paste'a in denna text och importera nån fin jpgbild från skrivbordet att publicera ihop med texten. Senn när folk googlar så hittar dom kanske texten ändå. För jag kanske ska länka till texten om mitt verk på Amazon.

http://www.accessmylibrary.com/coms2/summary_0286-34714925_ITM