Jasenko Selimovic (FP): Vi behöver en diskussion om svensk identitet. Vad är det som förenar oss, vilket är samhällskittet? Sverigedemokraterna och andra nationalister har lagt sitt bud: det som håller ihop oss är de tjocka banden av etnicitet och kultur. Om vi andra vill bemöta nationalister måste vi formulera vårt svar. Genom att diskutera vad ett svenskt medborgarskap ska vara, genom att prata om vilka värderingar som bör utgöra grunden för ett samhälle kan vi definiera svenskheten på ett mer inkluderande sätt. Så att invandrare och människor med andra kulturer och religioner också ryms i den. Hellre preciserade krav på medborgarskapet än otydliga och livslånga krav på kärlek till sill och potatis, skriver Jasenko Selimovic.
jag kan också på samma gång fundera på frågan vad är finländskt?
ja, eftersom jag är född i Finland, har bott i Sverige i nästan 10 år och nu bor i Tyskland och snart kanske i Belgien. Länder där vi har liknande problem i olika proportioner.
Plötsligt känns det ändå dumt - vad finländskt, svenskhet, tyskhet…jag är ju en människa. Vad är mänsklighet då?
Det är väl det vi bör svara på för att kunna leva ihop. Eller?
Men då för att återgå till frågan svenskhet. mmm…hur skall det fungera? Gör inte det till en grad redan? Nu kan jag bara återgå till egna erfarenheter och minnen. Ja, vänner och bekantas.
Har aldrig bott i Hammarkullen. Och jag är ju finsk har jag förstått. Jag blev nog mer finsk i Sverige. Hemma i Finland upplevde jag det inte så mycket - detta kanske är svaret - de hemmavarande, "hemma stannarna" vet inte vem dom är.
Och då man rör på sig o bosätter sig någon annanstans med "andra" blir man allt oftare påmind om sin olikhet. Trots att den kanske inte ens är särskilt märkbar. Det kan man inte ändra på. Och det kanske inte är något fel i det egentligen, så länge det inte är diskriminerande. Eller sårar. Det gör det ofta tyvärr. Man kan bli trött på att känna sig tvungen att "stå upp" för ens rötter - det vore ju lätt att säga, ja, fan, Finland är ett djävligt skitland. Men det är det inte. Det finns en massa gott och fint där. Samma i Sverige.
Vad ska vi då definiera som svenskhet…sill och potatis är gott. Men kanske det borde främst handla om demokratiska frågor som; yttrande frihet, jämställdhet, miljö frågor.
Säg tex att man ger ett paket åt folk som kommer; detta paket kan innehålla en kurs om dessa frågor. En svenska kurs som folk kan få göra i egen takt. Och se till att det finns ordentligt med svenskar på plats för att skapa kontakter med ny anlända.
Hm, jag behöver ju kanske inte detta…jag är rätt lik. Och jag behöver inte ändra min svenska.
Men varför upplevde jag mig fortfarande diskriminerad i Sverige? Kanske för att jag inte var en "head hunted" super power for the Swedish office…utan bara en liten finne som studerat i Sverige och flera gånger lovat att lämna landet efter avslutad examen. Nu gjorde jag ju inte det, utan blev kvar och lyckades sist och slutligen få ett jobb och bostad, tack vare mina finska kunskaper. Så i slutänden lyckades jag haffa åt mig det som alla i Sverige vill ha - men enbart pga kontakter med andra finsk talande eller just pga det. Luktar skit.
Jag blev liksom inte riktigt integrerad någonsin. Kände mig aldrig riktigt välkommen. Det var t.om lättare att gå hos tandläkaren i Helsingfors. Men nu tillbaks till mej idag. Nu bor jag i Tyskland och nu saknar jag Sverige. hahaha. Nu ser jag vad svenskhet är.
det är hjälpsamhet. godhet. bra seder. hederlighet. kanske t.om blåögdhet - men det hör inte hit.
I Sverige kan man ha det djävligt bra och tryggt. Kanske inte så värst spännande men det är ett bra land att känna sig trygg i. Visserligen klagar många på att svenskar är trista, inte ler eller ser andra i ögonen. Jag vet inte om jag kan stämma in där - undrar varför - nu står jag här på Sonnenallé och försvara Sverige….kanske jag integrerades trots allt? Kanske jag blev svensk?
Utan att jag märkte det? Kanske var jag tvungen att lämna även Sverige för att förstå vad det är att vara del av svenskhet?
Måste ändå påpeka att det är spännena att bo i Neukölln Berlin - vi är en rejäl soppa av folk från jordens alla hörn - och fan i helvete - det fungerar rätt bra. Hur gick det så? Varför är det så svårt "up there in the North" eller "In der Nord" som numera är mitt ursprung….
