The universe, she said, is such a strange place. So difficult to be in sometimes.
And all those things that are difficult to understand.
Like all these conspiracy things. things hidden.undercover stuff. ugly things.
And space. With the string theory and all. Did they even go to space at all?
Nothing could be trusted.
They were secretly poisoning us. Planting viruses in our bodies - making us feel it was our fault.
She sighed and had another cup of coffee and a Pall Mall. Cause what the hell - she'd eventually die so what was there to worry about.
She thought about that secret place - which if it was in an american bestseller would have been a fancy mansion with a pool, bunny girls and cocktails - but as it was hers, it did not have this resemblance at all.
Anyway her secret place, her bubble - was a place she'd go to every now and then.
Not on normal days when she'd be doing normal stuff - laundry, poo, pee, eat, drink, sleep, work and if lucky kissing.
Every now and then drifting of…Closing her eyes. Stroking her arm. Holding her arm. Leaving on a jetplane.
One might ask why? and reply simply, Why not.
Why not have your own secret place, your own personal bubble.
Surviving was hard as it was in that place of brutality, string theories and dark forecasts.
Länge sen jag visiterade din blog. Plusseligt var det hela tre nya inlägg. Min engelska har möglat. Förstår inte allt, isynnerhet som du skriver abstrakt och man borde förstå en del bakom orden. Men visst behöver alla sin egen lilla bubbla. Där man får vara sig själv utan prestationer, utan roller. Man kan fast peta sig i näsan......
ReplyDeleteDet är bra att skriva av sig. Då blir man bekant med sina "benrangel" och dom behöver int skrämma livet av en, när dom ska ut från garderoben på natten.
Idag var denhär i "ajatusten aamiainen"
ReplyDeleteR.Marston
Todellinen minäsi paljastuu hetkinä
kun tiedät ettei kukaan ole katsomassa.
Kun kukaan ei ole katsomassa, sinua ajaa eteenpäin vain se mitä itse odotat itseltäsi.
Alltså vara ärlig mot sig själv! Puss på dig
pusspuss. jo, tror att man som skapande konstnär möter sig själv rätt ofta. Och tar itu med allt, både skrämmande och fina saker. Lite som att krama o piska sig själv.
ReplyDeleteHar hört folk säga att om dom inte hade blivit konstnärer så hade det nog kostat samhället mycet mera pengar, för då hade dom hamnat på psyket...
hahaha.