ANNA LUNDEN

Hon vandrade ofta omkring på gatorna i staden. Det var ingen lugn och skön vandring. Stegen var rastlösa och vilsna. Ibland stannade hon upp vid skyltfönster och stirrade apatiskt. Hon hade inget behov av PILLUnya saker. Men ibland kunde hon fråga sig om hon kanske behövde eller ens ville ha en ny handväska eller en tjusig bikini. Men hon gick sällan in och köpte nåt.
Visst kunde det ske att hon kom in PASKAshoppingvarv. Vid dessa tillfällen sprang hon in på en gigantisk klädaffär med illasittande billiga kläder. Rafsade ihop några plagg och betalade utan att pröva. Gick neurotiskt iväg till ett café, drack kaffe, åt munk och rökte några cigaretter. Djävligt nöjd med sig själv.PERSE Efter ett tag fick hon skuldkänslor men livet gick vidare. Det var ett så satans tråkigt liv hon levde.
Nu var det augustiSIKA och solen värmde fortfarande skönt. Blomsteraffären gick äntligen med vinst. Hon hade anställt en ung man som var duktigt på blomsterarrangemang, estetiska prylar och allt sådant som var bra i blomster PERKELEbusinessen. RÄKÄHon köpte affären billigt två år tidigare av en gammal kvinna som led av cancer. Kvinnan dog året därpå. Hon var nöjd med sina affärer.MUNA Men trots god ekonomi, sol och värme kände hon ändå sig håglös och tom inombords. Det var som om hon längtade bort. Men hon visste KUSIPÄÄinte vart. Dessutom var hon osäker om det ens var en PASKIAINENgod lösning att åka iväg. Det skulle kännas som att fly. Så hon fortsatte med sitt liv i staden där folk sällan log på gatorna.


Hon var mycketKAKKA klok och beläst men inte den typen som läste Nietzsche och Sartre. Hon var mer av en vardagsfilosof, gillade KAALIPÄÄdrömtydning, yoga och psykoanalytiska tolkningar. Men hon gick inte hos en psykolog. Det var som att förvirrningen var normal och inget som någon annan kunde bota. På den punkten var hon bestämd.HULLUDetta skulle hon lösa själv.SIKA Hon hade ju vissa föraningar om att det kunde röra sig om en ålderskris, hon närmade sig 35 och hade inte åstadkommit just någonting.KUSIPÄÄ Eventuellt kunde det handla om en pur enkel sak som tristess. Ensamhet var det inte, hon hade en hel del goda vänner, familj och så INHOTUSSimon, som ville dela sitt liv med henne. Han hade länge tjatat om att de borde flytta ihop och kanske fundera på att gifta sig och TYHMÄallt det där som andra SONNImänniskor gör. Hon hadeMUULI lovat fundera på det men nu hade det gått ett halvt år och han hade igen börjat tjata. Tyckte väl att hon hade fått tänka länge nog. Men nu hade håglösheten och tomheten gjort intrång i henne och hon kunde inte trolla bort dem. De var som Piff och Puff. MULKKU De kom och gick. Ibland kunde det gå veckor utan att hon kände av dem, ibland bara timmar. Och hon märkte att LEHMÄintervallerna blev kortare och kortare. TUPENRAPINATFörst blev hon skrämd men nu kände hon inget mer. Det var som att Piff och Puff också var meningslösa. Så de hängde med, klängandes på hennes axlar.

På lördag efter stängningsdags JUMALAUTAköpte hon ett sexpack och begav sig hem för att skriva en lista.
Hon hade länge insett att något var fel. Att allt inte stod rätt till. Hon kände sig olustig men visste att hon var illa tvungen att göra upp med sig själv.

Efter två öl skrev hon systematiskt på pappret:

återkommande rastlöshet – resulterar i irrande vandringar på stan, mest omkring havet och varvet (blir inte ens smalare av springandet)
känsla av meningslöshet och allmän tomhet, fungerar som en maskin
gråter i fyllan men IDIOOTTI vet inte varför
gråter ofta men vet inte varför
känner mig dum efteråt
- måste väl flytta ihop med simon
kanske gå till en psykolog (men jag har ju inte problem…med namn…piff o puff…hahahaa!

Efter sex öl korkade hon en flaska chevnet, drack upp hälften och kände sig på mycket gott humör. Kom t o m fram till att VITTUhon kanske borde gå mer på fester. Ha det lite trevligt. För livet är kort…kanske allt skulle bli bättre.

Följande morgon vaknade hon med Simon i sitt hem. Simon sov tungt med ryggen vänd mot henne. Hon tittade SAATANA länge och väl på ryggen och det vackra blonda håret och inväntade känslor av ömhet, trån…vad som helst. Inget hände.
Suckande steg hon upp och duschade.PASKA Tog på sig kläder och gick ut i regnet. Hon gick och gick, samma runda som alltid. Vid mattbryggan stod hon i en timme och stirrade ut över det disiga gråa havet. NÅNNIIN.