Har skrivit ner tankar om en performance idé. Kallar grejen för Finland info och den går ut på att informera svenskar om klyschor om Finland. Klyschor som är sanna.
Så är jag där igen. Tänker på mitt hemland. Hur jag hatar och älskar det. Landet och människorna. Tänkte också på att jag saknar hem ungefär en gång i veckan. Då brukar jag lyssna på finsk musik och sjunga med litet. Det hjälper fast det värker lite i bröstet. För ett antal minuter blir jag hypernationalistisk och efter en stund går det om. Då känner jag hat och kärlek. Vid det laget har jag nämligen hunnit erinra mig om alla töntar på Viking och Silja Line.
Och Tallink framför allt. Jesus. Pinsamt.
Jag har också hunnit tänka på hur ”vi” möter och ser på hemlösa och alkisar. Det är skrämmande. Under ett antal minuter har jag inbillat mig att jag är i Helsingfors. Med slutna ögon går jag längs Bulevarden mot Sandviks torget. Jag vänder söderut vid kajen och går längs Masa Yards ner mot havet. Förbi Fabriksgatan och Ani, en turkisk restaurang, och ända ner till havet över det gamla järnvägsspåret. Där finns mitt favoritställe. Ett riktigt wasteland mitt inne bland de dyraste husen och fabrikerna och rederiet. Dit brukar jag gå när jag behöver andas. Där bor dom hemlösa.
Men nu är jag i Göteborg för att det är så dyrt att bo i Helsingfors. Det var inte hela sanningen. Men skit i det du.
Idag har jag berättat åt en kvinna att jag är tvåspråkig. Hon tyckte nämligen att jag hade lärt mig svenska ”himmelens” bra under bara två år. Jaja… så fick jag informera en person till om grannlandets minoritet som de facto är större i folkmängd än hela Islands befolkning. Man får väl ta det med en nypa salt. Eventuellt får jag fixa en RIKTIG Finland info. Kanske jag kan gå till konsulatet och fråga tanterna om man kan få lite ekonomiskt stöd för projektet. Kanske kan jag gå omkring med en ghettoblaster och spela lite Badding och Eppu Normaali medan jag informerar svenskarna. Kanske det.
På midsommaren spelade vi Trivial Pursuit utan spelbricka. Det var mitt påhitt. Hihi… Men det funkade bra och blev en hit. Vi var nere i Skåne på ett fantastiskt fint ställe. Jag slappnade verkligen av. Men det går ju aldrig 100% när man talar som jag. Alltid är det någon som ska snacka om Finland och om hur bra jag lärt mig svenska. Och så får jag ibland höra hur vackert det låter när jag talar. Som om jag sjöng. Borde ta och läsa Tom Sandqvists ”Ni sjunger så vackert”. Den borde väl belysa mina tankar lite. Trots att han är en äldre gubbe och på något sätt tusen gånger mer finlandssvensk än jag. Om han är Muminpappan så är jag bara en liten fjantig hattifnatt. Hah. Det här med mumintrollen blir också ett problem. Jag är faktiskt inte så insatt i muminvärlden och allt vad det innebär. Och ofta känns det som om jag BORDE veta allt om dem för att jag ÄR ett mumintroll. Min mamma var ingen muminmamma. Inte var hon en gammal finsk knarrig kaffesumpsgumma heller. Hon var en cool morsa som tog med en till frälsningsarméns loppis och till ”pojkarna”, en blomaffär som drevs av två jättegamla tvillingfarbröder. På samma gata, Högbergsgatan, låg också Success, ett café bageri där man kunde köpa Helsingfors största örfilar. Örfil är en kanelbulle. Vi säger örfil och jag har ingen aning varför. Eller så beror det på att vi är ett våldsamt folk som tycker att det är ok med att smälla varann kring öronen. Så är det väl. Det gjorde inte min mamma tack och lov. Hon var ju cool. Reste till Espanien, som jag sade som barn, och lagade spagetti Bolognese på 70talet. Som ung lyssnade hon på Elvis och Rolling Stones och var på språkresa i Brighton.
Hon var ingen tönt.
Med andra ord har jag haft bra förutsättningar att bli en cool typ. Och så sitter jag här i Sverige och vräker mig ner i funderingar och invecklade tankegångar om nationalism, identitet och annat weird och boring. Jag borde springa ut och leka men det regnar så kan jag lika bra sitta här och lyssna på melankolisk finsk musik från 80talet och skriva om regnet och hemlängtan. Hemlängtan som plötsligt är där igen, en regnig tisdag eftermiddag.
No comments:
Post a Comment