KLUMP

kommer på mitt i natten när jag går hem att jag är rädd för att gå hem.
fortfarande. när jag var yngre var jag rädd för att gå hem för att monstret fanns där. hemma i hörnen. mörkt o otäckt. för att jag var dålig. jag var inte ok.

Idag är jag ju ok tror jag i varje fall. men ibland känner jag samma obehag inför att gå hem en fredag kväll. det kan vara vilken kväll som helst å andra sidan.
men jag känner obehag. en klump i halsen. vill inte hem. så istället försöker jag bli full nånstans med nån vän. eller eventuell vän. spelar liksom ingen roll. men ofta är jag för nervös o blyg så jag går ändå hem o smårädd. ibland blir jag jättefull när jag kommer hem. jag dricker upp allting jag har. för att jag är rädd. rädd för något.

o idag sade jag det . faktiskt högt. jag sade att jag är rädd för mig själv.

ja ja inget nytt på denhär satans planeten. men det kändes extra stort ikväll. o dendär klumpen blev satansdjävla stor. större än någonsin. så stor att jag var tvungen att stanna upp för att jag inte kunde andas.

underligt nog så försvann den efter att jag såg två änder i parken. där gick dom omkring o petade i jorden. dom har nog inga klumpar nånstans.

fan.

borde blivit and.