karen och jag

långsamt degraderades jag till en tv-tittande slusk.

det var aldrig meningen att det skulle bli så.

att jag köpte några flaskor vin i veckan tillkom också.

först drack jag bara några glas per kväll.

men ändå.

jag satt där och myste i min ensamhet.
in my solitude.

jag hade ett litet köksbord.
där åt jag frukost. allt annat i den lille soffan.
late night dinners with quality tv.

det hände att jag tände ett levande ljus och slog av tvn.

lät itunes vagga mig till melankolisk musik.

I'm very very happy...so come on and hurt me.

Såg k-special idag. Om Karen Blixen.
Eller Baronessan Blixen.
Hon blev först kär i Hans Blixen.
Men han struntade i henne och då gifte hon sig med brodern, Bror Blixen.

Senn blev hon kär igen. I Dennis Finch Hutton.

Karen fick syfilis och aldrig ett enda barn.
Karen blev sjuklig och jobbig och retfull.
Hon magrade skitmycket och kunde till slut leva enbart på ostron och champagne.

Men hon skrev några böcker och fick nästan Nobels litteratur pris.

Hon satt också i sin bostad och var melankolisk.
Så melankolisk att hon nästan inte stod ut.
Hon blev till slut begraven bredvid sin hund.

Vilken blick hon hade.
Det var nog så att jag blev litet förälskad i henne.

And well, she had a farm in Africa.

And where ever she would be, she'd always wonder wheter it was raining over Ngono.




..