stumpan

hon känner allt oftare att hon inte är lämplig för denna värld. eller detta system som denna värld tycks leva efter.
eller det system alla leker att dom lever efter. leker. lossas. inbillar sig.
Hon säger det allt oftare, högt:
nähä stumpan - this place is not for us!

blir inte dom andra ledsna?
Får dom inte panik? eller blir dom också bara sådär labilt ilskna.
ilskna utan att orka göra något. kanske stöna högt.

kan man skriva om en person såhär?
är det intressant?
hur länge kan man skriva så?

det måste ju bli subjektivt. från hennes synvinkel. inte författarens.
vem fan kan vara objektiv här och nu?