Take me to the earth, take me to heaven
Så sa han, mannen som traskade förbi oss med nedböjt huvud och händerna i fickorna.
Upprepade orden som ett mantra. Om och om igen. Tyst men hörbart.
Jag glömmer honom inte.
Jag har lånat hans mantra fast jag inte vet vad han ville.
Vart han ville.
Var han var.
Kanske är det bara det vackraste jag har hört på länge.
Kanske är det så enkelt.
Kanske betyder det något.
Kanske.
Take me to the earth take me to heaven.
No comments:
Post a Comment