Jag går in i carlanderska parken, ifrån nån annan del av drömmen, från en buss. i bussen försökte jag hitta en plats och det fanns lite plats längst back. olle och Nils satt där. jag tror det. dom sa att jag fick lägga mig där. men det låg en massa sladdar överallt. jag rotade omkring. hadde två kuddar. försökte sova. senn gick jag in iparken. på grusvägen stod 2-3 personer lutade över något som låg på vägen. jag gick o tittade. Såg en liten pojk kropp med en otäckt förvriden hals. den var alldeles blåröd. vriden och smal. men senn såg jag att huvudet inte satt fast mer. usch. och en av armarna var borta. det fanns bara ett blodigt köttigt hål kvar. jag såg inte ens den saknade armen.
jag skrek nåt om att vi måste fixa hjälp. att det låg ett sjukhus i parken. jag sprang upp mot sten trappan som leder till sjukhus gården. men sten trappan var full av kravall polis och annat folk. men några läkare i gröna rockar hörde mig. dom sprang fort till pojken och jag kände mej litet nöjd. o lugnare. hastade fort efter läkarna. Olle stod i parken och gjorde tummen upp och såg glad ut. jag kände mig stolt...men insåg väl att det inte var tid för sånt. när jag skulle se till pojken hade han förvandlats till en gulbrun hund - en medelstor dingo aktigt hund. jag blev chockad. det var ju en pojke bara några minuter sedan. men jag frågade ändå folk om dom visste vad som hade hänt. en kvinna sade att två okända kvinnor hade gett sig på den sovande pojkhunden. Dom hade knivhuggit och slagit honom. Senn hade dom försvunnit.
No comments:
Post a Comment